Johanna Nimvall

I lördags var det födelsedagsfest hos Carro och Martin. Martin fyllde år! Jag och Mikael hade bestämt att ta det relativt lungt och inte gå ut på krogen eftersom vi skulle åka till Fjärdhundra dagen därpå och hämta lilla Luly. Trots denna "lugna" kväll så var vi sjukt bakfulla när vi vaknade. Vi förtjänade INTE det!
Any way, städade iordning lite på förmiddagen och vid 13-tiden var vi iväg på våran lilla roadtrip. Tråkigaste vägen ever. Bara biten till Katrineholm kändes som dom längsta 5 milen i hela mitt liv. Sen var vi tvungna att passera Flen, som är Sveriges minsta håla, sen Strängnäs, där stannade vi för att käka mat. Not impressed. Sen vidare till Enköping, SEN kom vi fram till Fjärdhundra. Oj, oj, oj vilken lång bilresa det blev.
Väl framme hos Familjen Looft fick vi träffa Luly. Hon var sig lik. Men hon såg inte ut att vara 1½ år. Snarare 6 månader. Hon var väldigt petite och smal. Men det ska vi nog åtgärda inom kort!

Luly gillar tydligen inte att sitta i bur så vi fick ha henne lös i bilen hela resan hem. Gick jätte bra. Hon var så lugn och mysig när hon låg och gosade i mitt knä. Vi tänkte "det här kommer ju gå jätte bra!". Bara Belarius och Zelda kommer vara snälla mot henne..

Väl hemma så låste vi in våra 2 stora bestar i datarummet, så Luly fick en chans att inspektera lägenheten i lugn och ro. Efter ca 40 min så släppte vi ut Belarius. Fan va vi var nervösa. TÄNK om Belarius hoppar på henne? Käkar upp henne? Sliter henne i stycken?? Tji fick vi. Belarius var så himla snäll och tyst när han fick syn på henne, men HON däremot, skrek och fräste för fullt. Hon lät som en liten gremling. Gick alltså inte att få tyst på kattskrället. Belarius såg helt knäckt ut. Så vi vågade inte släppa ut Zelda.. Hon fick stanna kvar inne i datarummet. Så vi började gnugga våra geniknölar och kom på en toppenidé, att sätta in Luly i kattburen så dom kan lära känna varandra på det sättet istället. Så slipper vi vara oroliga att dom börjar bråka. Men Luly fräste och skrek så fort hon fick syn på Zelda och Belarius så dom vågade sig knappt fram till buren. Jippie, va kul! Jätte genomtänkt av oss att skaffa en 3:e katt.. När hon sätter igång och för liv, så känns det som vi har skaffat oss ett monster. Helt seriöst!

Senare på kvällen började jag googla lite om att ta in en vuxen katt ihop med 2 andra och tydligen så är det så här i början. Det kan ta FLERA VECKOR innan dom accepterar varandra. Känns så bra.. flera veckor.. Luly har alltså bott instängd i vårat sovrum sen igår, och slutar hon inte fräsa så får vi fortsätta så, tills hon lägger av med det. Hon är verkligen jätte kelig och snäll (förutom när hon högg mig i fingret igår, helt utan anledning) så det känns jätte trist att det ska behöva vara så här. Men vi håller tummarna!

Det blev visst ett katt-inlägg denna gång. Lägger upp lite bilder sen.