Johanna Nimvall

Igår åt jag havregrynsgröt för första gången någonsin. I o med att jag är glutenintolerant så borde jag ju inte kunna äta havre, men nu har ju forskarna upptäckt att vi faktiskt TÅL havre, om man köper havre som har växt på en åker där det inte har förekommit andra sädeslag på minst 2 år. Sen är havrets yttre skickt "bort-tvättat" eller något liknande. Men jag har inte riktigt köpt det, att jag helt plötsligt kan äta havre. Men för att komma till sak, så köpte jag en paket med havregrynsgröt för att par veckor sedan och igår så fick jag för mig att jag skulle testa det för första gången. Det sägs ju vara SÅ nyttigt och bra för magen och man står sig mycket, mycket längre på en sådan fiberrik frukost.
Så igår ställde jag mig vid spisen och kokade upp denna gråa sörja. Såg ut ungefär som murbruk och konsistensen var som tapetklister eller nåt annat gojs. Alla pensionärer har ju alltid lingonsylt på så det blev ett säkert kort i gröten.
Hur kan någon äta denna hemska gröt??? Det smakade som en uppluckrad och blöt kroppkaka, fast minus kroppkakans fyllning. Fruktansvärt jävla äckligt rent ut sagt! Sen var inte alla bitar i gröten uppkokade så det kändes som stora barkbitar i munnen. Mikael var publik och sa:
" Allt som knastrar är nyttigt!"
Det slutade med att jag bara sörplade i mig mjölken och åt upp lingonsylten, och då är jag inte ens så speciellt förtjust i lingonsylt.

Jag säger som småbarnen gör, BLÄÄÄ!
(Lite synd faktiskt, hade ju hoppats på att gröten skulle bli min nyttiga och ordentliga frukost i fortsättningen)