Johanna Nimvall

Vilken dag ska jag inse att det är bättre att lämna in trasiga teknikprylar än att försöka laga dom själv? Jag kan inte sånt, men ändå tror jag det varje gång. Ska jämt försöka laga kameror, mobiler, stereoapparater m.m. Jag skruvar isär alla delar och sen minns jag inte hur delarna satt från början. Under dessa 4 år så har jag och Mikael lyckats avverka 5 kameror. Vi är nu på den 6e. Dom 2 senaste har varit av samma märke som den vi har nu, Olympus. Anledningen till att dom två senaste gick sönder var för att objektlinsen inte fälls ut när man sätter igång kameran. Den första gav bara upp, den andra tog min syster med sig på kryssning, söp till det ordentligt och sen tappade kameran i golvet, med objektet utfällt, så den dog också. Så om man bortser från att linsen är paj så är kamrorna felfria. Trist tyckte vi så jag skulle självklart försöka laga den ena. Hur svårt kan det va? Först försökte jag veckla ut linsen med hjälp av en nål, som i sin tur gick av bit efter bit. Efter det tyckte jag att det var lika bra att skruva isär hela kameran för att kolla inuti, kanske man kunde peta på något där inne så kameran skulle bli bra igen? Så jag skruvade bort alla miljoner miniskuvar som satt på kameran, tittade lite på alla konstiga mojänger där inne men kunde inte riktigt förstå vad jag skulle göra. Så jag blåste lite, gnuggade med fingret, tittade extra noga på alla små detaljer. Tittade lite till. Tillslut satt jag bara och försökte stirra kameran frisk. Sen gav jag upp! Då återstod det bara att skruva tillbaka alla dessa små skruvar. Upptäckte då att det var olika längd på alla skruvar. Vilken skruv ska sitta vart?? En utav skruvarna var super lång, så den väntade jag med till sist. Den var jätte trög att skuva fast, men det gick tillslut. Var helt svettig om händerna efter det. Sen märker jag att kameran är jätte varm, nästan skållhet. Va lustigt. Sen började det lukta bränt. Då upptäcker jag att jag har skruvat i den där jätte jätte långa skruven rakt in i litiumbatteriet!! Jag får panik och kastar kameran i soffan. Då menar Mikael på att om kameran nu luktar bränt så borde den nog inte ligga i soffan av alla ställen.. Då inser jag att jag måste ta ut batteriet, av någon anledning, så jag börjar skruva bort skruven det snabbaste jag kan, det börjar lukta ÄNNU MERA BRÄNT, jag försöker i all hast att pilla ut batteriet, det går inte. Under mitt tappra och sista försök att få bort batteriet sprakar det till i kameran och en lite blixt kommer ut från batteriluckan! Jag sket nästan på mig. Så där satt vi i vardagsrummet och stirrade på kameran. Någon påpekade att det luktade väldigt bränt. Någon sa att jag ska sluta leka tekniker. Jag själv satt och tänkte "Herregud, jag har precis haft en nära-döden-upplevelse"