20 dagar kvar




Idag är det 20 dagar kvar till bröllopet! TJUGO DAGAR!!!! Jag är både peppad och sjukligt nervös. Vill gärna att den nervositeten upphör och att jag blir upprymd och glad istället för det här ska bli den bästa dagen i vårat liv! Men trots det så är jag nervös. Men det är väl kanske inte så konstigt, men det känns ändå som att det är väldigt kort tid kvar och det är massor som måste göras. Har drömt så mycket konstigt den senaste tiden och det är bara drömmar om bröllopet där allt går åt hel*ete. Inatt drömde jag att jag dök upp i kyrkan i en blå skjorta och blåjeans. FULL!

Den genomsnittliga livslängden i Sverige (beroende på vilket årtionde man är född) så ligger min livslängd på typ 85, då kommer jag alltså (förhoppningsvis) kunna fira 60-årig bröllopsdag, det är ju inte illa pinkat! Jag och Mikael har bestämt att varje tionde årsdag vi har ska vi ha en riktig brakfest.
Jag tror verkligen att vi kommer hålla ihop hela livet. Tror skilsmässobarn kämpar mer för att hålla ihop sin familj eftersom man själv vet hur det känns när föräldrarna går isär. Blir så jävla förbannad på vissa personer som ger upp så fort, utan att ens kämpa för den man älskar.
- Jag vill skiljas
- Varför då? Vi har det ju bra ihop
- Nä, det tycker inte jag och så har jag känt länge
- Jaha, men tack SÅ JÄVLA MYCKET då för att du inte har sagt något tidigare

Känner mig lyckligt lottad som har hittat en så underbar kille som Mikael. Låg och tänkte på det för ett par dagar sen, tänk att någon kan tänka sig att leva ihop med mig för resten av sitt liv, att någon står ut med mig och mina dåliga vanor, att någon trivs så bra i ens sällskap att han vill lova inför släkt och vänner att han ska älska mig tills döden skiljer oss åt. Tycker visserligen det sista jag skrev låter lite obehagligt, men det är ju så man säger. Nu blev jag mer nervös, kom på att jag skulle säga mer än bara "Ja" i kyrkan. Det som känns bra är att även Lisa är jätte nervös eftersom hon ska sjunga. Det är en liten tröst faktiskt, för det känns bättre om man är nervös ihop än att vara det själv.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0