Spöktimmen


Igår var jag, Lisa och Marie hemma hos Carro för att laga mat och titta på film. Det blev en supermysig kväll med god mat och halvdålig rysare.
Jag har haft Carros tröja hos mig i över en månad och använt den flitigt, så när jag lämnade tillbaka den igår fick jag en present av henne. Då hade hon alltså gått och köpt mig en egen hoodie eftersom jag var så förtjust i hennes! Förstå så himla gulligt!!! Jag blev helt rörd. Tack igen Carro!!

Nu till en annan lite jobbig grej. Enda sen jag var liten har jag trott att min mormor har spökat hemma hos mig och mamma. Jag började nog säga det redan när jag var 10 år eller nåt, men har aldrig varit rädd eller liknande utan jag har bara konstaterat att hon spökar för oss. Saker åkte i golvet, skrivaren gick igång flertalet gånger i mitt rum trots att den inte var inkopplad till datorn, mina affisher rasade ner från väggen på nätterna trots att jag testade att sätta upp dom vid olika tidpunkter m.m.

Sen flyttade vi till en jätte gammal lägenheten inne i stan i Oskarshamn. En jätte fin lägenhet på 115 kvadrat med högt i tak. Där började det hända lite mer konkreta saker. Det började med att jag vaknade upp av att min dörr (som var stängd) vibrerade. Jag reagerade inte så mycket på det utan trodde det var pga vinddrag så jag gick upp och öppnade dörren för att slippa höra oljudet. Sen gick det ett par nätter innan oljudet kom tillbaka. Då lät det mycket kraftfullare och mer hetsigt, precis som att någon försökte ta sig in i rummet, så då blev jag självklart ganska hispig och tittade på klockan och av någon anledning tänkte jag "Jag dör om klockan är 00.00, för då är ju spöktimmen". Men klockan var bara 23.56. Jag samlade till mig lite mod, öppnade dörren och somnade sen under täcket. Nästa gång det hände var återigen efter ett par dagar och min systers äldsta son Hampus var på besök, han var typ 4 år då. Den här gången ryckte det så hårt i dörren att jag kan än idag inte ens fatta hur min mamma inte vaknade av detta oväsen. Jag kollade då återigen på klockan och det var exakt samma tid, 23.56, som gången innan. Då blev jag jätte rädd! Jag ville så gärna springa in och lägga mig hos mamma men för det första vågade jag inte närma mig dörren och för det andra låg Hampus jämter mamma i dubbelsängen. Hur skulle det se ut om en skräckslagen moster på 18 år kommer och knuffar undan en 4-åring??
Efter det sov jag aldrig med stängd dörr ensam.
Andra konstiga saker hände i den lägenheten efter att jag började sova med öppen dörr. Jag hörde tex folk som viskade i köket (köket låg utanför mitt rum), nån som kanade runt på sockar eller tofflor. Man hörde verkligen att nåt var utanför. Så bara att gå på toaletten på natten var ett stort dilemma. Mellanrummet pallade jag knappt gå förbi för man fick en jätte obehaglig känsla. Men trots det så är den lägenheten min absoluta favorit.


Huset till vänster bodde vi i!

Sen flyttade jag ihop med Mikael och allt sånt där slutade. Men nu på sistonde tycks jag se saker i ögonvrån hela tiden. Allt till stora figurer till svarta katter. (ett tag trodde jag att det var Katla som hade kommit tillbaka för att hämnas på oss). Men jag har aldrig blivit rädd. Sen fick jag för mig att jag fick med mig nåt när jag köpte den där spegelbyrån på second hand som vi har i sovrummet. Så ibland får jag en jätte olustig känsla när vi ska sova, att jag är iaktagen eller nåt liknande. Men nu till det superläskiga, i måndagskväll låg vi i sängen och hade laptopen mellan oss och tittade på film när jag helt plötsligt känner att något lägger sig bakom mig. det kändes nästan som att nån av katterna hade hoppat upp och lagt sig precis bakom mig. Man kände tydligt hur nåt rörde min rygg och att det blev en nedsjunkning i madrassen. Jag blev helt stel när jag insåg att dörren var stängd och att det inte fanns några katter inne hos oss. Då kom jag på att det säkert är Hero som har satt upp sina tassar på sängen, så jag vänder mig sakta om för att kolla. Inget där. Hero låg och sov som en stock i sin biabädd.
Efter det kunde jag knappt slappna av och jag drömde jätte jobbiga mardrömmar den natten!



Kommentarer
Postat av: Jän

Men sluuta vad läskigt!

Du måste skriva så fort något mer händer, jag tycker sånt är så läskigt men jag vill alltid höra mer!

2010-11-11 @ 08:06:34
Postat av: Tina

I believe it!!! Kan berätta mer spooky things för dig... Min mamma känner saker, och även jag :) You are not alone. I dubbel bemärkelse om du förstår vad jag menar...

2010-11-12 @ 20:33:53
Postat av: Tobias

Jag minns när du berättade det där för mig nån natt.

2010-11-29 @ 14:17:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0