Johanna Nimvall

Då har man fyllt 26 år. Känns som att 25 år låter mera attraktiwt. 26 låter som att man har haft sina fräscha och ljusa dagar och nu går det bara utför. Snart 30 år. Barnalös och utan utbildning..
Har plats nr 30 i kön på att få komma in på USK-utbildningen. Nu måste bara 31 personer tacka nej till utbildningen, SEN får jag plats. Låter oerhört sannolikt.

Den egentligen enda skillnaden på att wara 25 och 26 är att allt blir dyrare. Inte allt, men det blew ju inte billigare heller. Nu måste jag pröjsa wuxenbiljett när jag åker buss, tåg och spårwagn.
Äwen min liwförsäkring blir dyrare nu. Innan tillhörde jag kolumnen ´under 26´, nu tillhör jag helt plötsligt kolumnen ´26-75´. Då känner man sig allt förutom ung och grön. Löper jag samma risk att dö/skada mig/bli sjuk som en 75-åring nu när jag helt plötsligt lämnade åldern 25... På wilket sätt kan man då fråga sig. En gamling kan ju lida aw kärlkramp, benskörhet, taskiga höftkulor, puckelrygg och mycket mer...
Så med denna kolumn antar jag att det bara är en tidsfråga innan jag får benskörhet, som btw glutenintoleranta löper 75 procent större risk att drabbas aw än andra, och måste inskaffa rullator, sen kan ni se mig traska upp och ner på Drottninggatan med min puckel på ryggen. Puckeln kan äwen wara en portabel syrgasmask som jag har i en liten ryggsäck på ryggen då jag antagligen kommer röka till mig KOL om jag inte slutar röka snart.

Sådärja, nu har jag lättat mitt lilla hjärta lite. Tack för att ni lyssnade.




När anser ni att man börjar bli gammal?
Och nu will jag inte höra nåt i stil med ´Man är inte äldre än wad man gör sig´. Den kommentaren går fet-bort.