Johanna Nimvall

Mikael undrar om fula barn har sämre odds när dom säljer jultidningar än vad söta ungar har. För han erkände att han hellre köper ifrån en söt unge än en ful. Han undrar om det finns någon statistik på att det möjligtvis kan vara så? Att dom högsta vinsterna som delas ut från dom olika förlagen, faktiskt har tilldelats dom söta barnen.
Kan det vara så hemskt?
Jag vet själv att jag kan störa mig på fula barn. Finns en unge här ute på gården som är så otroligt ful. T.o.m min pappa sa att ungen var skit ful. Kommer han då ha svårt att sälja jultidningar i framtiden?

Att sälja jultidningar är förövrigt en väldigt smart idé. Ungarna får antingen pengar eller någon häftig pryl. Kollade nämligen på Hampus och Wilmas priser dom kan få (dom kommer garanterat på fina saker, dom är ju så söta!) och värsting grejerna i kategori "F" var typ en plasma tv, en bärbar dator m.m PLUS pengar. I kategori "C" fick man typ BARA en "sketen" digitalkamera. Fan, på min tid så var värsting-grejen en halvsnygg cykel. Ett år hade jag sålt för jätte mycket pengar och hade hamnat i en rätt bra kategori, men fick bara en telefon med inbyggd nummer-presentatör. Fast på den tiden var det ju jätte high tec att ha en sådan telefon. Men idag tycker man att det var mycket slit för ingenting.

Ville faktiskt sälja jultidningar i år, som ett härligt extra-knäck, men jag var tydligen för gammal.



Har blivit sjuk igen. Lite feber och jordens hosta.
Hoppas jag blir frisk till på onsdag, för då kommer svärmor och hälsar på.

Nu blir det gurka med äppelcidervinäger och film med Mikael. Ku-re-ring.

Fan, nu missade jag "Sjukhuset"

Idag har jag varit på uppföljning hos min nyvalda läkare. (ville inte gå kvar hos min gamla, så honom valde jag bort..)
Kändes oerhört nice när jag satt i väntrummet och min förra läkare gick förbi och såg mig sitta där och vänta på hans kollega. Gillar inte alls min gamla läkare.
Anyway, har fått reda på att jag är laktosintolerant. (Min gamla läkare hävdade att jag hade STRESSMAGE!) Så nu är jag både laktos -och glutenintolerant. Va roligt för mig. Varje mål känns spännande.. Så nu måste jag lusläsa på ALLT jag köper. Måste t.o.m ändra mina glutenfriavaror eftersom endel innehåller laktos.
Sen skulle doktorn kolla knölen jag har fått snett nedanför bröstet. Han konstaterade att det INTE hade blivit mindre som han hoppades på. Helt plötsligt säger han att jag måste ta av mig helt på överkroppen eftersom han ville undersöka mina bröst. Det enda ordet som surrade runt i mitt huvud var CANCER! Jag blev jätte orolig, men han lugnade mig med att säga att det inte var något att oroa sig för, han ville bara utesluta risken för bröstcancer. Så efter att han hade känt och klämt så visade det sig att det var en fettknöl (vilket äckligt ord). Så den måste jag ta bort.. Det är ingen liten knöl om man säger så, så det lär ju göra jävligt ont!! Men den måste bort, mår psykiskt dåligt över att den finns där.

På torsdag åker vi till Oskarshamn. Begravning på fredag. Fick höra av Mikael att det kommer bli jordfästning. Fy, har aldrig varit på en begravning när man ska vara med när man sänker ner kistan. Hela begravningen blir ju dubbelt så jobbig då!

Igår var det exakt 5 månader kvar tills vi drar till Thailand!! WoHo!




Janna, när ska jag hälsa på dig egentligen? Nån liten lucka måste du väl ha snart...?

Trots att jag är arbetslös (lyxhustru) så går dagarna väldigt fort. I måndags sov jag och Mikael över hos mamma. Dagen efter åkte jag och mammsen till Viberga. Jag var på uruselt humör på vägen dit eftersom jag kände att jag inte hade några pengar att spendera så jag var putt hela vägen dit. På vägen dit så körde en bil över en ekorre, halvt! Så ekorren (som var hur söt som helst) låg skadad och skakade för fullt på vägen av smärtor. Hade jag varit rik så hade jag tagit den till veterinären.. Blir så ledsen av att se sånt. Låter väl helt skumt att jag skriver så med tanken på det tidigare inlägget.

Igår var Clara här. Jag lagade pastasås åt oss. TP. Jag vann. Såklart!(?)
Vi har bestämt att, eftersom vi båda numera är lyxfruar, så ska vi laga mat ihop en gång i veckan, samt ha en "räk-och-vin-kväll" (fast utan räkor) en fredag varje månad, bara vi 2. Kanske att nån får vara med. Det blir isåfall ett öråd där vi överlägger om vem som får äran att tillträda.

Nu har Top Model börjat, jag smälter av förtjusning. Ikväll är det avsnitt 3, men jag har ju självfallet redan laddat ner i förväg, så snart ska jag se på det 8e avsnittet. Sjukt pepp! Tyckte att det var en smart idé av mig eftersom Top Model krockar med Idol. Så då var tanken att jag skulle se Top på datan och i lugn och ro kunna titta på Idol. Men jag har börjat irritera mig lite på alla som INTE kan sjunga. Innan tyckte jag det var kul, men nu blir jag bara skitlack! Så nu bojkottar jag nästan Idol. Jag går in på nätet och kollar vilka som har gått vidare istället. Har iallafall 2 favoriter. Hon som sjöng "I´m yours" och "Bob Dylan-killen".

Är lite orolig för min "knöl". Upptäckte förra fredagen att jag hade en knöl högst upp på revbenet, snett under bröstet. Har inte tidigare sett den, men enligt läkaren måste den ha varit där ett bra tag. Jag behövde NOG inte oroa mig, men fick försäkerhetsskull en ny tid senare i månaden ifall den "har utvecklat sig". Nu tycker jag att knölen har flyttat på sig och blivit större!! Känns inte alls bra!

Dags för kaffe och Filip & Fredrik.

Kommer aldrig mer..
Igår åkte vi ut till pappa och Anneli. Där bjöds det på jätte god mat!
Efter maten så följde vi med dom ut till deras jaktmark. Först trodde vi att vi bara skulle åka dit och titta lite, men när dom började slita fram gevären och gav oss jaktkläder förstod vi att vi även skulle jaga. Jag har alltid varit lite blödig när det kommer till att döda fina djur i skogen, men så fort jag fick på mig dom camoflerade jaktbyxorna kände jag verkligen för att se någon bli skjutet.. (ja vet, usch så hemskt jag är, bla bla bla)
Pappa och Mikael skulle vara ute på fältet och jaga medans jag och Anneli skulle sitta i jakttornet och spana. Vi hörde hur det knastrade och knakade inne i skogen, men trots det såg vi inte ens en hare. Jag var jätte laddad på att Anneli skulle få skjuta något, men så blev det aldrig. Efter ett par timmar i tornet säger jag "Nä, det finns nog inga djur ute ikväll"
PANG!!!!
Det fanns det visst.. "grann-jägaren" Micke sköt något. Jag och Anneli skyndade oss bort till Micke för att se kadavret. Det var bäcksvart ute så det var svårt att hitta in i skogen. Pappa och Mikael var redan på plats.
Där låg den.. En jätte vacker och söt hjort på 70 kilo. Död. Jag tog fram kameran och började fotografera, men hann inte få så många bilder förens det var dags för Micke att sprätta upp den. (annars ruttnar köttet och då har man dödat den i onödan) Jag valde att titta bort under den processen. Men som vanligt blir jag ju lite nyfiken.. man måste ju titta lite. Precis när jag vänder mig om för att smygkika lite så ser jag hur Micke skär upp halsen och plockar ut struphuvudet. Aj, fel tillfälle att titta. Sen hörde man hur han sågade sig igenom magen och slet ut allt som fanns där inne. Mumma!

   
(jag har visst lärt mig hur man laddar upp bilder nu!)

Pappa frågade mig flera gånger hur det var med mig, men det var faktiskt inte så hemskt. Det hela kändes rätt naturligt. Jag trodde att jag skulle dö av sorg och blir äcklad av allt, men det var inte så farligt. Däremot så var väl lukten lite osmaklig. När han var klar med "reningsprocessen" så klappade jag den lite. Den var fortfarande varm.
Efteråt så kände jag mig tvungen att titta på alla inälvor. Ju mer jag glodde desto mindre äcklad blev jag. Jag vill ju jätte gärna jobba inom sjukvården i framtiden så då måste jag ju lära mig att bli mindre känslig för sånt där. Så den synen var väl ett steg i rätt riktning.

Vid 21.30 var vi tillbaka hemma hos pappa och Anneli. Då när vi sitter och äter lite kvällsfika så ser jag att något kryper på Mikael. Han brydda sig inte så mycket utan försökte bara daska bort det. Sen ser vi att djuret sitter i ansiktet på honom. Då visade det sig att det var en ÄLGLOPPA! Blääää! Efter det berättade Anneli att dom gillar att krypa in i håret.. Hela vägen hem satt jag och kliade på mig själv.

Nu förstår jag hur illa det kan gå om man krockar med ett djur på vägen. Man tror ju inte att exempelvis hjortar är så stora, men nu har man ju sett hur stora dom kan va. Men sen förstår jag varför djuren springer tvärs över vägen, dom har ju inget övergångsställe! Ingen knapp att trycka på för att invänta "grön gubbe". E22:an är ju rätt lång, så nånstans måste dom ju gå över för att ta sig till andra sidan.