Johanna Nimvall

Helgen har varit helt fenomenalt trevlig! I fredags skulle vi som vanligt "ta det lungt", men så blev det ju självklart inte.

Sent på kvällen tog vi en taxi hem till Adde. Det blev Monopol. Jag har inte spelat Monopol på över 10 år, så det gick inte så bra för mig eftersom jag nästan jämt glömde ta betalt när någon råkade ställa sig på mina gator. Så vid 3-tiden orkade jag inte vara vaken längre, så då gick jag in och la mig på Addes säng. Vid 06.20 väckte Mikael mig och det var dags att dra sig hemmåt. Sängen har aldrig varit så skön som då när vi kom hem.

Igår var vi hembjudna till Claras föräldrar. Clara och Jimpa är "lägenhetsvakter" eftersom hennes föräldrar är bortresta.

Vid 20 åkte Clara och Jimpa ner till Palace, Mikael gick hem till Adde och jag drog hem till Hänabanäna på förfest. Väldigt lyckad förfest måste jag säga. Senare på kvällen frågade Linda om jag ville komma hem till hennes kompis Camilla på förfest. Jag är ju aldrig svår, så Linda mötte mig, så gick jag vidare till förfest nr 3. Sen blev det Palace. Konstigt nog, var det trevligt även där. Är ju vanligtvis inget Palace-fan.

Imorgon blir en lång dag. Pappa och Anneli kommer och hämtar mig vid 10. Vi ska försöka tömma Iris lägenhet. Dom har ju bara 6 dagar på sig innan den måste vara tömd och städad. Så imorgon blir det att packa ner mer grejer och sen börja städa. Sen vid 13.30 ska jag till AF på ett sånt där "jätte spännande och givande" möte. Efter det ska jag tillbaka till Iris lägenhet och fortsätta. Hoppas vi får mycket gjort nu, så dom slipper stressa ihjäl sig dom sista dagarna. Dom behöver all hjälp dom kan få. Min syster hade gärna hjälp till om hon hade kunnat, men hon jobbar för fullt och sen går hon på kryckor just för tillfället.

Förhoppningsvis ska jag, Mikael, Clara, Jimpa och Adde till Stockholm den 4e eller 5e juni på Bruce Springsteens konsert. Adde ska försöka fixa biljetter imorgon. Hoppas han får tag i några! Så då ska vi stanna hela den helgen, för på lördagen den 6e ska Mikael och Adde se Sverige-Danmark på Råsunda. Jag Clara och Jimpa ska se på matchen på nån krog istället. Vi är ju inga fotbollsfantaster som måste se matchen live..

Sen blir det förhoppningsvis Dylan-konsert i mars. Skulle vara riktigt kul!

Det är inte någon förlust om man säger så.

Har insett att den kommande helgen är den enda "lediga" helgen på ett bra tag. Iallafall innan Thailand.

Nästa helg åker vi ner till Kalmar, träff med alla 10 som vi ska åka med. Så då blir det Thai-pepp hela helgen!

Svärfar har berättat om sina planer, det blir bl.a elefantridning och åka ut med båt och snorkla. Jag blir nödig bara jag tänker på snorklingen.. Att jag ska va så himla rädd för haj! Små färgglada fiskar är jag ju inte rädd för, men jag är rädd att jag ska få syn på en revhaj, som kommer i full fart mot mig. Blir pirrig i magen bara jag skriver om det. Har googlat på vilka hajsorter det finns där nere och det verkar bara va revhaj och valhaj.

"Valhajen är världens största fisk och kan bli 18 meter lång och väga över 40 ton" Så en sån är jag ju inte såå överdrivet rädd för att träffa på. Den simmar ju knappast omkring inne vid stränderna. Men jag kan ju falla överbord när vi åker båt visserligen.. Där är det ju djupt..

 HERREGUD SÅ STOR!!!!
Det är visserligen ingen köttätande haj, men den skulle ju säkert kunna "råka" svälja mig utan problem.

Nytt samtalsämne!

Idag har jag hjälpt min pappas fru Anneli att städa i hennes mammas lägenhet, som nyligen har gått bort. Fick med mig lite roliga saker. Lite koftor, en pennkjol, burkar, en guldig kaffeservis m.m. Tycker sånt är jätte skoj! Vi räknade även ut att Iris hade 66 blusar. Förstå så mycket kläder hon hade. Allt från jätte snygga kappor/jackor, kjolar, klänningar och mycket, mycket mer.

Så nu är jag trött och har ont i ryggen. Har legat och degat på soffan. Kommer nog ha en tråkig eftermiddag idag. Visserligen kommer mamma efter 16 och ska fika, men efter det kommer dagen gå långsamt. Mikael jobbar över till 23 ikväll så jag är själv hemma. Kvällen blir mycket segare när man är trött också.

Tänkte va nyttig och tvätta idag, när jag hade laddat första maskinen upptäckte jag att tvättmedlet tog slut. EN maskin! Kul. Orkade verkligen inte gå till affären och köpa nytt heller. Så den vita vardagsrumsmattan blev inte tvättad, vilket var själva meningen med att ha tvätt-tid idag. Så den får väl va ner-spydd tills nästa gång jag tvättar. (katten har kräkts, inte vi)

Igår skulle jag möta mamma halvvägs när hon var på väg hem från jobbet. Jag visste inte hur man tog sig mot vilbergen till fots, så mamma ringde och guidade mig. Jag gick och gick, men tycktes bara komma fel, men mamma sa att jag var på rätt väg så jag fortsatte. Tillslut kommer jag fram vid ett öppet fällt och blir stående. Mamma ringer (som nästan var framme hemma hos oss)

- Ojdå Johanna, nu har det nog blivit lite fel. Jag bad dig svänga av vid helt fel hus. Det var ju inte meningen. Så du kan vända igen.

- Men för fasen, vart är JAG nu då? Aja, jag försöker väl hitta tillbaka då.

Väl tillbaka där jag började ser jag mamma långt bort på andra sidan gräsplan.

- JYYY!

- JY!

Sen var vi hemma. Spännande promenad.

Finally! Har beställt tid hos frissan nu. Det är nio, (NIO) månader sen jag var hos frissan. Har egentligen inte velat gå dit eftersom håret har varit så kort, vilket jag hatar. För när dom toppar "ett par centimeter" så är det oftast minst FEM cm som dom tycker "behövs" toppas bort. Men nu har håret blivit relativt långt och jag är verkligen i behov av att toppa mig och fixa min vedervärdiga utväxt. Börjar se ut som en hjälm. Tänker på en viss tjej från KBG när jag ser mitt hår, och det är INTE någon positiv tanke..

Att välja frissa är viktigt. Jag går alltid till Johanna på Swea. Hon är jätte duktig och framförallt väldigt trevlig och lätt. Har gått till Swea ända sen jag flyttade upp till Norrkp, men det är dom senaste 5-6 gångerna jag har valt att beställa tid hos just henne. Har dock i ren panik droppat in hos --------- när mitt hår blev missfärgat efter en liten blondering hemma. Men där var det så stressigt. "hej å hå, smeta på, tack o hej, har ej mer tid med dig".

Så på torsdag nästa vecka ska jag äntligen få håret fixat!

Har blivit lite speltokig. Igen. Har börjat spela bingo på aha-bingo. Iförrgår var det min lyckodag. Satte rätt många rader, vann ca 100 kr sammanlagt, sen helt plötsligt fick jag jackpoten! 519 kr extra. Tackar tackar.

Nu är det äntligen fredag. Känns skönt! Helgen blir dock ganska lugn (känns som att vi nyss avslutade förra helgen).
Så imorgon ska vi åka ut till pappa och Anneli och sova över. Det var skamligt längesen vi var ute hos dom! Så det ska bli roligt.

Soffan som vi har väntat på sen i juni har kommit nu!! Love, love, looove it! Tar i mot att erkänna det med, det här tyget är faktiskt snyggare än det förra.

 


Varför luktar shampo och balsam alltid frukt och godis? Alla tycker kanske inte om det. Så min idé är att det ska tillverkas shampo och balsam som luktar något annat, nåt för alla smaker. Vissa kanske gillar korv eller leverpastej? Och skulle kanske föredra dom lukterna i håret istället för godis... Den idén tåls att tänka på.

Idag fyller Belarius 3 år, grattis till honom. Man märker att han börjar bli gammal. Han har nämligen börjat snarka. Jätte högt!


Eniro ringde nyss, jag håller tummarna!

Jag får rycket!

Fick värsta lusten att spela nätpoker ikväll eftersom det var såå längesen.

Gick in på Nordicbet för att föra över lite pengar. Men vänta, vad hade jag för lösen?? Eh.. Ok. Klickade på "glömt lösen", men då fanns inte min mailadress registrerad. Hepp. Verkar som att jag startade mitt nordicbetkonto när jag hade min gamla mail, okej, men då skriver jag i den gamla då. Så.. då var nya lösenordet skickat till min gamla mail. Bara att gå in på den då och hämta mitt lösenord. Men vad hade jag för lösen på min gamla mail? Har fan testat ALLT, men det blir aldrig rätt. Minns inte mitt "gamla" lösen som jag hade till alla mina sidor förr. Har tänkt så mycket att det svider i skallen. Nu till det lustiga, när jag klickar på "glömt lösenord" på hotmail, så får jag fylla i en sån där verifieringskod som står nedanför i konstig stil. Inte så svårt. Sen när jag har gjort dte och klickar på fortsätt står det "logga in på din mail för att kunna återställa ditt löseord". Men hallå?? Hur fan ska jag kunna gå in på min mail och hämta mitt lösen om jag inte har något lösen att logga in med??!!!!! GAAHHH!!! Rycket!!

Det är så stört och sjukt så det finns inte. Har alltid undrat hur det går till när man glömmer sitt lösen till sin mail, för dom kan ju knappast skicka det till mailen. Men nu vet jag. Det var verkligen så sjuks som jag trodde.

Loggade sen in på Mikaels konto istället, så kunde jag föra över pengar från hans konto och spela lite, men neee, det gick ju inte för hans kortnummer var inte ifyllt! Å han är på gymmet nu så jag kan inte ringa honom och be om hans nummer heller. Åh! Jag som var super-duper-laddad på nät-poker.

Satan i gatan!

Tänkte att jag skulle blogga lite, men kunde inte komma på nåt vettigt att blogga om. Så jag klistrar in låten jag skrev till min syster när hon fyllde 30. Den är jag faktiskt rätt nöjd med. Allt bygger på händelser ifrån syrrans liv. Vi i våran släkt gör ofta låtar när någon fyller jämnt, så för 2 år sedan beslutade jag mig för att ta mig an uppdraget. Med tanke på att hon har gjort så mycket knäppt, så var det rätt enkelt att komma på text.

Det är ju Anna som vi ska fira

Med mycket grogg, vin och massa bira

Hon fyller 30 år i år

Men det har inte satt några spår

Hon var kristen när hon var liten

Hon gilla kyrkan och Jesuiten

Hon ville "mässa" för vem som helst

Det märktes tydligt att hon va frälst.

Att stå i rampljus och va belåten

Det var på "unkan" med Kinte-låten

Men karriären blev inte lång..

Hon skulle nog valt en annan sång
 

Hon stoppa tjuven som råna tanten

Ja, han var ute efter stora slanten

Hon satte fart i en väldig hast

En hockeytackling sen var han fast

Dom hade glömt att besikta bilen

Då kom polisen i ytterfilen

Hon börja tjuta o drog en vals

Hon åkte hem utan böter alls
 

Det är på Maxi hon brukar shoppa

Bröd o blöjor o kanske soppa

Men det ballade ur tillslut

Det var när gräddfilen läckte ut

Till kassörskan skrek hon "Hjälp mig!"

Men kassörskan hon brydde sig ej

Hon greppa "Yoggin" med hotfull röst

Sen fick kassörskan den i sitt bröst

Nu har hon utbildat sig till "syster"

Men det har inte gjort henne dyster

Ja, inom vården vill hon va kvar

o Öka livslust o imunförsvar

Nu ska vi fortsätta att fira

Dricka mera och börja svira

Höj nu glasen för kvällens dam

Grattis Anna & Puss o Kram

I mars köpte vi en ny jätte fin soffa från RUM Interiör. I april upptäckte vi att den var feltillverkad. Tyget var slappt och stoppningen var bucklig och ojämn. Då ringde jag till RUM och klagade. Jag mailade över bilder på eländet och dom sa direkt att soffan var dåligt tillverkad och att vi skulle få en ny soffa. I juni ringde vi och undrade vart våran nya soffa hade tagit vägen. Då visade det sig att tyget vi ville ha var slut, så vi var tvungna att vänta tills dom hade fått in nytt på fabriken. Okej, vi väntade snällt. Sen i juli ringde jag igen för att kolla läget med soffan, då var det semestertider och fabriken stod still. Okej!! Vi väntade ännu mer. Sen i augusti ringde jag återigen, då visade det sig att det tyget vi ville ha hade utgått helt och hållet, så vi var tvugna att välja nåt annat tyg. Vi åkte in och valde nytt tyg. Det blev ett liknande tyg fast mer enfärgat. Bra val ändå tyckte vi, åkte hem och laddade på nya soffan med nya färgen. Hela augusti gick, jag ringde på nytt i september och frågade vart våran soffa var, då var även DET tyget slut, plus att deras leverantör hade gått i konkurs. JAHA!?? Så då fick vi åka in igen och kolla på nytt tyg IGEN (IGEN!!!!!) Då valde vi ett svart manchestertyg. Hon ringde och kollade för säkerhetsskull, nej nej nej, det tyget var "nollat" och dom skulle inte få in den färgen mer. Jag påpekade då att alla andra färger var fula och att vi ville inte ha någon annan färg än dom 3 vi tidigare hade tittat ut med OMSORG. Så hon försökte få oss att välja en annan soffa, en mycket finare, större och dyrare fast för samma pris för den gamla. Nice, tänkte jag, men Mikael fick tyvärr göra mig ledsen och meddela mig att den faktiskt var FÖR stor. Hopp.

Efter ett tag berättar tjejen på RUM att deras nya fabrik tillverkar våran soffa och att tyg nr. 2 går att ordna. JIPPIE!! Men att vi då fick vänta lite. Trots att vi skulle få vänta ytterligare så brydde vi oss inte, vi skulle ju få våran soffa med tyg nr. 2. Det var huvudsaken. Sen ringde hon mig i slutet av November och berättade att soffan skulle ta 4 veckor, max 6 att tillverka. Så hela december har vi laddat på att dom ska ringa från RUM och säga att soffan ska levereras.

Idag, exakt idag har det gått 7 veckor sen hon sa "4 veckor, max 6!". Så jag ringde ju självklart och undrade vart fan våran soffa var. Hon skulle ringa till fabriken och kolla, och sen ringa upp mig. En timme senare ringer hon. DÅ HAR ÄVEN DEN FABRIKEN GÅTT I KONKURS!!!!!!!!!!!!!!

Ärligt talat???? !!!!!!!!!!!!! Jag är så jävla sne nu! Hon var ju självklart jätte ledsen, men vi är väl fan mer ledsna, det är ju vi som aldrig får våran soffa! Kul att ha pyntat asmycket pengar för en soffa som vi aldrig får. (Vi har ju den gamla kvar självklart, men den är ju defekt). Vi fick 3 val av henne, antingen så väljer vi en annan soffa och får den för samma pris som för den vi har nu (om den vi hittar är dyrare alltså), eller så tar vi deras sista "cannes" soffa fast med brunt tyg, eller så häver vi köpet och får alla pengar tillbaka. Men gör vi det sistnämda så står vi ju utan soffa! Jag tror jag smäller av.

Nästa gång jag ringer, har väl säkert hela RUM affären gått i konkurs och vi står där med våran skabbiga soffa.. utan att varken kunna byta eller häva köpet. Känns så himla toppen. Vet att mitt nya Nyårslöfte var att klaga mindre, men ärligt talat, detta är ett jävligt bra undantag att få klaga!

Så imorn ska vi åka in till RUM och kolla på den bruna soffan dom har.
Hoppas den är jävligt snygg, annars blir jag skit sne!

Har bestämt att mitt nyårslöfte ska va att klaga mindre. Har tänkt på det nästan hela dagen. Alla klagar mer eller mindre hela tiden. Jag ska vända ALLT negativt till det positiva. Eller åtminstonde försöka. Det enda som jag får klaga över är döden, sjukdommar och sånt jag inte kan kontrollera eller göra någontingen åt.

Tror faktiskt att man kommer leva ett mer positivt liv om man ser allt från den ljusa sidan. Man ska ta vara på allt, för man vet aldrig hur länge man lever.

När jag jobbade på Plint klagade jag rätt mycket. Jag tyckte antingen att det var alldeles för varmt på lagret eller för kallt, jag var alltid morgontrött och grinig. Jag klagade över att behöva stå upp och arbeta 8 tim/dag. Å nu är jag arbetslös. Nu klagar jag över att gå hemma.

På vintern klagar man för att det är kallt, regn och rusk, eller snöstorm. Då längtar man till sommaren. Sen när sommaren väl kommer, ja då är det för varmt och svettigt. man hoppas nästan på att det ska bli dåligt väder nån dag för att få en "break". När det sen väl spöregnar ute, ja då kan man inte hitta på något utan får sitta inne och trycka. Då surar man för det. Man hittar alltid saker att klaga över.

Brukar tänka tillbaka på min barndom när jag bodde i Svärtinge. Jag var nog inte guds bästa barn. Jag fick mina utbrott, stampade i golvet och smällde i dörrar. Jag fick bara 9 år tillsammans med min familj, sen skiljdes dom. Hade man vetat från första början att ens föräldrar skulle gå skilda vägar så hade man nog tagit vara på sin barndom lite mer. Jag hade kanske inte klagat så mycket över att det var långt att bila ner till tyskland när jag och min familj åkte dit ner på semester år 91 och 93. Idag kan jag inte förstå att jag klagade, för när jag tänker tillbaka så var det 2 underbara semestrar. Jag fick se massor! Visst, det var långt att åka, jag led av åksjuka och tyckte det var jobbigt att sitta så mycket i en bil. Men jag har bara fina minnen därifrån. Trots det, klagade jag.

Hur ska man göra för att visa att man trivs och att man vill ta vara på den tiden man har tillsammans? Ska man visa det varje dag ifall morgondagen inte finns? Någonting kanske händer. Man kanske inte hinner berätta hur mycket man älskar sin tillvaro förens den eller jag går bort? Eller går skilda vägar? Skulle Mikael t.ex lämna mig skulle jag gå under. Jag skulle ärligt talat inte ha nåt att vakna upp till. Självklart har jag ju min mamma, pappa och min syster som jag skulle dö för, men när ens älskade lämnar en, så går nog ens värld under. Som en kniv i bröstet. Jag kan inte föreställa mig att leva olycklig för resten av mitt liv. Känna saknad för resten av mitt liv. För även om man går vidare, så rostar nog aldrig kärleken. Även om det är du eller den andra som lämnar allt.

Tänker på dom som har blivit lämnade bara sådär, helt utan förvarning om att något är på tok. Hur ska man kunna lösa saker om man inte vet att den andra är missnöjd? Den som blir lämnad, spenderar den varenda dag med tanken "kunde jag ha gjort något annorlunda? vad gick snett? varför fick jag aldrig chansen att reparera våran skada?" Därför har jag och Mikael lovat varandra att ALLTID vara ärliga mot varandra, och om det skulle vara något man är missnöjd med, ja då säger man väl för tusan nåt! Vi är båda två skilsmässo-barn och vet hur det är. Vi kan aldrig lova något, men jag tänker iallafall göra mitt yttersta för att hålla ihop våran familj den dagen vi skaffar barn.

Jag kan så lätt få dåligt samvete över småsaker. Även saker som hände för "100 år" sedan. Jag har dåligt samvete över att jag glömde tacka morfar för min julklapp när han låg på sjukhus under julen 2004. Sen på Nyårsafton dog han. Jag vet att det inte är något som jag borde tänka på, för jag vet att han absolut inte tänkte på att jag glömde tacka honom, men ändå gör jag det.

Så mitt nyårslöfte är att: Ta vara på varje dag. Klaga aldrig.