Vad ska hon göra då?? Fisa dig i ansiktet?


Känner mig allmänt sliten och trött idag. Denna dag har varit super lång. Inte på något negativt sätt, men det tar på krafterna att gå upp tidigt, lära sig saker i skolan och att umgås med dom bästa till sent på kvällen.
Var så sjukt trött imorse när jag vaknade, Luely hade legat och klöst mig i ryggen hela morgonen så jag var måttligt road när klockan ringde 06.30.
I skolan hade jag svårt att hänga med, ögonen tårades av dom starka lamporna och Palle frågade gång på gång om jag "hängde med". Jag är en sån där elev som ALLTID är uppmärksam på lektionerna (nu som vuxen vill jag tillägga ifall någon gammal klasskompis skulle få för sig att va dryg här på bloggen) och har alltid ögonkontakt med läraren. Men idag när jag fick ett sms kunde jag inte låta bli att smygläsa det i väskan. Jätte diskret tänkte jag men tydligen inte.

- Johanna, är du med?
- Absolut!
- Vad sa jag då?
- ....(?!!!!!!) Eh...? Jag vet inte...

Strax efter 16 skulle jag möta Carro. Vi handlade inne på "Smidestian". Fatta va mycket skit man kan få när allt kostar 10 kr/st. När vi hade shoppat klart tog vi en fika på Fräcka Frökens, det var kanske årets sista utefika.. skapligt skönt ute trots att det hade regnat en massa. Efter det mötte vi upp Lisa och Marie för att beställa käk på Spicy Hot. Nu för tiden när man har Telia behöver man ju inte GÅ UT för att hyra film längre utan nu kan man vara så jäkla bekväm att man hyr genom sin boxer. Det gjorde vi.
Efter filmen var alla trötta så då åkte vi hem, inte läge att ta en kvällspromenad när Carros mamma Lena hade beordrat oss att INTE gå själva i mörkret, så Fisa fick köra stan runt och släppa av oss.

Nu har vi bestämt att vi ska börja detoxa våra slitna och giftiga kroppar. Starten går av stapeln på måndag... kommer bli 7 jobbiga dagar känner jag, men det ska bli spännande o se ifall något händer.

Imorgon har vi tråkigheter framför oss. Vi ska nämligen ner till Ohamn på begravning. Mikaels morbror gick bort förra veckan. Tycker att begravningar är så fruktansvärt jobbiga. Även om man inte kände personen så är det ändå med tunga steg man går mot kyrkan. Man tar ju farväl, även om det är med en okänd person eller inte.

Godnatt, nu är fru Nimvall skittrött, det gäller att vara uppe med tuppen imorgon, vi har ju 20 mil framför oss.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0