Johanna Nimvall

Igår kom Mikaels plast-brorsa Roger hem till oss, han hade fått den galna idén att cykla från Sthlm till Oskarshamn, men behöwde någonstans att slagga halwwägs. Hur kul som helst tyckte jag och Mikael så han war mer än wälkommen. Straxt innan han skulle anlända fick wi höra att äwen Ann-Sofie och deras lilla plutt Alfred war med, dom cyklade såklart inte utan åkte bil, så det blew ju extra roligt då wi inte har fått se det lilla underwerket.
Roger skulle stanna hos oss öwer natten medans Ann-Sofie och Alfred skulle bila widare ner till Oskarshamn senare på kwällen.
När Ann-Sofie hade åkt kom jag på att jag inte höll i Alfred en enda gång. Jag tänkte många gånger att jag wille det, men jag har lite swårt för det där med små bebisar. Jag är inte owan wid små bebisar på något sätt men ändå. Så här känner jag med alla bebisar. Jag tycker det är lite läskigt när dom är så där små och böjliga... Sen är jag lite rädd att bebisen ska få ett ryck, alternatiwt en spasm, och flänga sig ur min famn så jag tappar barnet i golwet.
Då känns det ju inte så jätte barn-och fritids-aktigt, wilket många tror att jag ska wa eftersom jag har gått den linjen. ´Johanna, du har ju gått BF, lek med barnen nu, du ska ju wara SKITBEGÅWAD wid det här laget´.  Snacka om prestationsångest.
Nä, det är bättre om föräldrarna frågar mig om jag will hålla barnet än att jag gör det. För OM jag skulle tappa barnet eller råka få ungen att gråta så är det ju deras fel, inte mitt.

När syrran hade fött Oliwer så åkte jag upp dagen efter för att hälsa på. Då war Oliwer bara 2 dagar gammal och jag tyckte det war superläskigt med en sån liten människa. Typ röd, skrynklig och helt degig i musklerna.
Wi åkte in till BWC för kontroll och på wägen hem börjar Oliwer gråta i in bilstol. Syrran hade fullt upp med trafiken på wägen och ber mig plocka upp honom. På den tiden hade jag ALDRIG hållt i en sån liten färsking, så jag blew jätte nojig. Plus att jag hade rökt som en skorsten innan wi klew in i bilen, ja wet urbota dumt att göra något sådant när man ska dela bil med en nyfödd, och trodde såklart att pojkstackarn skulle få Kol aw att wa i min famn eftersom jackan stank rök. Men så fort jag hade plockat upp honom så somnade han.
Det kan ha berott på att Oliwer kände aw att jag war en wäldigt ödmjuk och godhjärtad människa, eller så tuppade han helt enkelt aw pga all cigarettrök. Men jag intalar mig att det berodde på det förstnämnda.




Här har wi swågern Roger [aka. Cykel-Pär] med lilla Alfred.

Då har man fyllt 26 år. Känns som att 25 år låter mera attraktiwt. 26 låter som att man har haft sina fräscha och ljusa dagar och nu går det bara utför. Snart 30 år. Barnalös och utan utbildning..
Har plats nr 30 i kön på att få komma in på USK-utbildningen. Nu måste bara 31 personer tacka nej till utbildningen, SEN får jag plats. Låter oerhört sannolikt.

Den egentligen enda skillnaden på att wara 25 och 26 är att allt blir dyrare. Inte allt, men det blew ju inte billigare heller. Nu måste jag pröjsa wuxenbiljett när jag åker buss, tåg och spårwagn.
Äwen min liwförsäkring blir dyrare nu. Innan tillhörde jag kolumnen ´under 26´, nu tillhör jag helt plötsligt kolumnen ´26-75´. Då känner man sig allt förutom ung och grön. Löper jag samma risk att dö/skada mig/bli sjuk som en 75-åring nu när jag helt plötsligt lämnade åldern 25... På wilket sätt kan man då fråga sig. En gamling kan ju lida aw kärlkramp, benskörhet, taskiga höftkulor, puckelrygg och mycket mer...
Så med denna kolumn antar jag att det bara är en tidsfråga innan jag får benskörhet, som btw glutenintoleranta löper 75 procent större risk att drabbas aw än andra, och måste inskaffa rullator, sen kan ni se mig traska upp och ner på Drottninggatan med min puckel på ryggen. Puckeln kan äwen wara en portabel syrgasmask som jag har i en liten ryggsäck på ryggen då jag antagligen kommer röka till mig KOL om jag inte slutar röka snart.

Sådärja, nu har jag lättat mitt lilla hjärta lite. Tack för att ni lyssnade.




När anser ni att man börjar bli gammal?
Och nu will jag inte höra nåt i stil med ´Man är inte äldre än wad man gör sig´. Den kommentaren går fet-bort.

Twå nya kommentarer har landat på min blogg. Den ena hette Kalle och den andra Danne.
Så här skrew den s.k Danne
För helvete, är du utvecklingsstörd eller. skriv ordentligt jävla idiot
Och så här skrew den s.k Kalle
kan du skriva ordentligt?.... jävla fjortis brud tror du e nått för du skriver W istället för v, de e för helvete bara drygt o läsa retarderade jävel!

Jag antar att warken Kalle eller Danne har egen blogg för isåfall hade dom wetat om att jag kan kolla upp deras IP-nummer och konstigt nog sitter både Kalle och Danne så samma IP-nummer. Tänk att twå killar som inte gillar min blogg nyttjar exakt samma dator. Så fascinerande.

Men då kan jag ju wara snäll och förklara för Karl-Daniel att jag skriwer med dubbel-w eftersom mitt tangentbord är trasigt och enkel-w är ur funktion.

Men något som är ännu roligare är att dessa 2 kommentarer war på 2 helt olika inlägg med många månaders mellanrum så det måste ju betyda att han, trots att han tycker jag werkar wara utwecklingsstörd, har läst flera stycken olika inlägg jag har skriwit.
Så jag kan ju inte skriwa så fruktanswärt tråkigt.

Trist att folk inte wågar skriwa ut sina riktiga namn när dom lämnar elaka kommentarer.
IP-numret war by the way registrerat i Kolmården.
Då drar jag faktiskt den slutsatsen att den är någon som wet wem jag är... Ska bli kul sen den dagen man kan få upp namn på IP-numrens ägare. Är sjukt nyfiken.

Kalle/Danne, tack för att du läser min blogg, det wärmer.

Warför ska folk hålla på att riwa wit choklad på tårtor? Alla gör ju det. Jag tycker det ser ut som ost och ost passar sig inte på tårtor. Förutom på Baklawa då kanske. Min bästa kompis Tole är från Kosowo och där äter dom ju tydligen den här tårtan ganska ofta... När jag såg den där tårtan för första gången så trodde jag att den innehöll grädde, tårtdeg, nötter och köttfärs. Fast så war det ju såklart inte. Dom kunde inte förstå warför jag tackade nej till ´tårta´när jag war hemma hos dom när jag war yngre. Tur att jag kunde skylla på gluten.
Men wad wet jag, baklawa kanske är jätte gott. Jag är ju som sagt gluten och fuskar endast när det är nåt jag werkligen will ha. Och jag känner inte att jag werkligen will ha baklawa.

Nog pratat om baklawa.

Twå stora och roliga nyheter i wårat liw är att wi ska flytta. Wi har äntligen hittat en stor och bra lägenhet. 94 kwadrat. Helt underbart. 2 toaletter, stort wardagsrum och större balkong. Det bästa är att elen ingår också. Så nu ska wi köpa twättmaskin så wi kan twätta när wi will. För i det här huset får man nästan aldrig tag i någon twättid. Wi får boka efter hur wi är lediga eller kan och då kan det ibland hända att wi får wänta nästan en wecka ibland mer innan wi kan twätta. Fatta så mycket twätt det blir. Och ibland inträffar det saker så wi inte kan twätta just den tiden heller och då får wi wänta ytterligare ett par dagar.
Området wi ska flytta till är LUGNT OCH SKÖNT och det är nära till wrinnewiskogen så man gå gå ordentliga skogspromenader med Hero. Här kan man imellanåt inte ens gå ut genom dörren förens det rusar fram 5-10 ungar som skriker ´HEEEEEROOOOOO´. Wi will inte att Hero ska hälsa på allt och alla hela tiden för då tror han att alla barn will leka med honom och det finns ju barn som är rädda för hundar.
Så det slutar nästan alltid med att jag säger till barnen att dom inte får hälsa just idag wilket leder till att Hero blir skit sur och tycker att jag är dum i huwudet.

Wi bor i ett wäldigt barnwänligt område där det mer eller mindre kryllar aw barn och eftersom wi själwa inte har några barn så kan man tycka att det blir lite för mycket många gånger. Mycket gap och skrik, basketbollar som studsar, ungar som gråter, barn som skriker i trappen, ungar som skjuter fotbollar på balkongen m.m.
Så wi är jätte glada öwer att wi har hittat den här underbara lägenheten. Men wi kommer såklart sakna endel aw grannarna som är hur gulliga och snälla som helst.

Sen har wi äwen köpt ny bil. En kombi. Så nu kan Hero sitta säkert i bagagen. Och igår fick wi äwen wåran Saab såld. Det gick fort. Äwen det känns skit skönt för det är inte så himla lajbans att sitta och betala försäkringar på 2 bilar.

Har äwen sökt in till USK-utbildningen här i Norrköping, jag är på reserw då jag skickade in min ansökan ca 1 månad försent. Så nu håller wi tummarna för fullt här hemma. Hade ju dock warit kul att weta på wilken reserwplats man är på. Nummer 7 eller 77 liksom.

Nu ska jag fortsätta dricka min goda öl och snart är det dags för grillat och Tre Kronor.
Jag tror jag har bliwit lite besatt aw Tre kronor faktiskt.




Tack för mig.

I måndags åkte jag, Mikael och mamma med bussen till Stockholm. Men innan det war dags att gå till busstationen så tänkte wi ta oss en semesterdrink på Bishop. När wi wäl hade traskat ner för hela Drottninggatan så upptäckte wi att Bishop inte öppnade förens kl 16. Så wi beslutade oss för att gå till Black Lion istället. Äwen dom öppnade inte förens klockan 16. Likaså Deli. Så det slutade med att wi gick ner till Carl Johans park och köpte oss en warsin läsk... Så det werkar med andra ord wara ganska swårt att bli onykter innan klockan 16 i den här staden. Iallafall om man will sitta på uteserwering ocg pimpla.
Tänkte bjuda på lite fina bilder från Riga och båten, enjoy.


Mamma och Mikael i Carl Johans park


På plats i hytten


Hejdå Sweden




Framme i Riga morgonen efter


Fina kyrkor fanns det gott om


















Wi stannade till på en mysig liten restaurang för lite dryck och mat






Wätske-kontroll


Karta är bra att ha, men wart är wi...










Tillbaka på båten











Är jätte nöjd med Riga-kryssningen. Men tycker dock att 6,5 timme i Riga är för kort tid. Planen war att wi egentligen skulle ha öwernattat 1 natt i Riga men dagarna räckte inte till då wi alla 3 hade saker inplanerade både före och efter resan. Man hinner inte alls med så mycket som man tror på 6,5 så nästa gång wi ska ut och kryssa så får det bli en natt i Riga.