Johanna Nimvall

Jag börjar bli lite smått knäpp i huvudet av att leta jobb. Har suttit och kollat igenom jobbannonser i över 2 timmar nu. För det första så kräver nästan alla jobb antingen utbildning eller minst si och så många års yrkeserfarenhet. Om alla jobb kräver yrkeserfarenhet kan man ju för fan aldrig få någon erfarenhet!
Sen har vi alla jobb via Academic works, proffice, Poolia m.fl, men där måste man ha minst 1 års studier kvar för att få jobba där.
Nu har jag alltså blivit så desperat att jag går in och läser på en del jobb som jag inte ens har kompetens till att söka och så tänker jag "Jaha, det var visst i Boxholm, lite långt bort kanske, aja, det var ju synd". Ja, för jag hade ju annars fått jobbet som jurist lätt som en plätt om det hade varit i Norrköping dom sökte.
Sen har vi ju dom här jobbet som i stort sett vem som helst kan få, men som ingen vill ha... TELEFON-FÖRSÄLJARE! Fan, jag blir så jävla sne rent ut sagt på att det är typ dom enda jobben som ligger ute. Jag har redan testat på den där branchen och jag gör det aldrig mer igen.
Möjligtvis att man ringer runt och försöker dra in pengar för välgörenhet eller nåt liknande men absolut inte för att kränga iväg Rosenrot eller Omega-3.


Varför är jag inte utbildad rättsvårdsexpert?
Varför har jag ingen akademisk utbildning med inriktning på förorenade områden? Eller Leg. biomedicinsk analytiker? Eller skjutstativstruckförare?
Inte ens rivningsjobben kan jag söka, för man måste tydligen ha rivit minst 13 höghus och typ 9 villaområden för att man ska ha NÅGON SÅ NÄR erfarenhet av att riva.
Jag har spelat rugby och jag anser att det är LITE rivningserfarenhet (inte alls) men jag har ju övat upp den här inre aggressionen som man behöver i rugby och den kommer säkert till väl användning när man ska riva. Man river säkert jätte bra om man är förbannad.

Skjut mig.