Johanna Nimvall

Måndag 7 feb 2011

Gick upp tidigt för att käka frukost och packa det sista. Man war aningen seg efter gårdagens brawader, men det gick ändå. Kl 10.15 kom minibussen och hämtade oss. Wi war först på plats så wi fick åka runt och hämta upp en massa andra resenärer som också skulle till Koh Lanta. Sen helt plötsligt så stannade minibussen och wi fick alla kliwa ut och wänta på en annan minibuss som skulle hämta oss. I öwer en timme satt wi och wäntade. Hela den här resan tog öwer 4 timmar trots att dom lowade att wi skulle wa framme på Koh Lanta efter 2,5 timme. Då blir man faktiskt lite irriterad.

Wäl framme wid wårat hotell möttes wi aw en trewlig kille som hälsade oss wälkomna. Hotellet werkade jätte fint... tills wi fick se wåran bungalow. Wi förstår nu warför en hel wecka kostade under 1000-lappen.. Rummet war superlitet, ingen kyl, stenhårda sängar och en toalettawdelning som war allt annat än bra. Det saknas 10 cm mellan wägg och tak så wem wet wilka djur som kommer in om nätterna. Inga ordentliga dörrar med handtag utan det är träportar med kil-lås. Bungalowen ligger typ mitt i djungeln så Mikael lewer nu i total skräck.

Mötte upp swärfar Ulf, Margita, Lasse och Marianne på Long beach. Badade och solade ca 1 timme i eftermiddagssolen. Jag och Mikael tog en drink på Jaroys kitchen på wäg hem. Ett jätte mysigt ställe som en familj äger och dom är hur gulliga som helst. Tywärr werkar dom inte ha så många gäster så jag och Mikael bestämde oss för att gå dit och ta en drink efter stranden warje dag.

På kwällen gick wi ut med Ulf, Margita, Lasse och Marianne på Thai cat. Jag åt en hel red snapper, mycket god men jag har lite swårt att äta fisk när hela fisken ligger på tallriken, tycker det är lite osmakligt. Mikael åt en fisk som hette cropper. Kwällen awslutades på Sans bar, där drack wi 2 buckets i wanlig ordning. Nu wäntar första natten i djungelbungalowen.. Tur att det finns ett stort nät öwer sängen, annars hade jag nog inte fixat det.






Underbart romantisk och fin inredning


Den fina botaniska trädgården utanför wår bungalow


Fina badrumsspegeln


Wäggarna nådde inte upp till taket så där uppe kröp det in diwerse kryp...


Dörrhandtag och lås, wad är det?


Om det blir hål i golwet, ja då sätter man bara lite maskeringstejp öwer






Träffade Margita och swärfar på stranden


Long beach


Slappar lite i wåran för hårt spända hängmatta


I den här winkeln ser ju nästan wåran bungalow lite mysig ut


Fördrink på Nakara




Min middag, red snapper


Middag på Thai cat


Sans Bar




Godnatt

varför Lisa är min bästa kompis

Lisa tittar på en bild på mig från Thailand
Lisa - va annorlunda du ser ut...
Jag - jaså.. solbränd och snygg kanske...
Lisa - ja.. du ser liksom.. svullen ut på nåt sätt..

Lisa och jag tittar på en bild på mig från bröllopet för längesen
Jag - Jag ser verkligen jätte annorlunda ut på den bilden. Det ser inte ut som jag.
Lisa - Nä, du är jätte fin.

Hon är ärlig och säger som det är. Så det så.



svullen-bilden

Söndag 6 feb 2011

Idag åkte Elin och Martin till Phuket eftersom dom ska åka hem till Swerige om ett par dagar. Jag och Mikael walde att stanna på hotellet idag eftersom wi war så brända efter PhraNang. Wi tog en snabb swäng in till ´stan´wid lunch och awled nästan på wägen pga wärmen. Wi bor ju långt ner i en backe så det är en bit upp till huwudgatan.

Köpte iskaffe på burk men upptäckte att den innehöll mjölk när jag öppnade den så det blew inget kaffe för mig. Har hittills inte druckit något kaffe här nere eftersom det inte finns någon laktosfri mjölk i detta land.

Så denna dag blew enbart slapp och lugn med lite poolbadande. På kwällen drog wi in till stan för lite mer shopping och som wanligt när man strosar runt där så hittar man alltid massor aw grejer. B.la 2 par conwerse, waraw ett par ska Lisa få eftersom hon är kattwakt hemma hos oss. Mikael wille äwen testa McDonalds ala Thai så det blew ett besök där. Han war wäl inte så jätte imponerad men det gick ju ner.

Idag war det wåran sista kwäll, för imorgon drar wi widare till Koh Lanta, så sista kwällen spenderades på Coconut bar. Där träffade wi 2 kwinnor från Swerige som också hade sin sista kwäll i Ao Nang så det blew lite party med dom. Jag och Mikael fick i oss 3 buckets och kände efter det att det war nog 1 bucket för mycket, så wi drog oss hemåt runt 01-tiden. Kwinnorna skulle INTE gå hem utan dom fortsatte att festa. Det är illa när wi inte kan hänga med i 2 kwinnor i 50-årsålderns tempo. Riktigt illa.



Om man är ful kan man köpa sig en Beauti drink


Kan wara en aw dom roligaste bilderna på Mikael








Poolwaktaren




Efter en halw bucket blew wykortskriwandet lite roligare




Sen träffade wi denna partypingla


Och hennes wäninna


Mer buckets




Wi fick äwen dom att beställa in en bucket

Lördag 5 feb 2011

 

Tanken idag war att wi skulle gå upp och käka frukost med Elin eftersom Martin drog iwäg tidigt från hotellet för en klätter-tur men själklart försow wi oss så Elin fick äta frukost själw. Wi 3 tog sen en longtailbåt ut till PhraNang beach. Där stekte det som fan och wi lyckades bränna oss en hel del, trots faktor 30 öwer hela kroppen. Helt plötsligt noterar Mikael att en tjej lite längre bort står och tittar på mig och ropar mitt namn och det wisade sig wara en gammal kompis från Finspång som också wa på semester i Ao Nang. Jag wisste wisserligen att hon skulle wara i Thailand men att wi skulle stöta på warandra ute på PhraNnag är ju ganska osannolikt, så det war jätte kul eftersom wi inte har setts på ca 10 år.

Efter PhraNang tog wi 3 en drink på Fishermans som är lite aw wåran heliga ritual. Sen gick jag och Mikael bort till nr 17 och tog oss en warsin aloewera massage. Lika skönt som wanligt. Wi 4 åt på hotellet igen innan det war dags att dra upp på stan. Mikael och Martin hade bestämt sig för att gå till en barberare och raka sig och jag och Elin skulle göra fransk manikyr på samma ställe. När wi kommer dit möts wi aw wärldens sötaste walp på 8 weckor. Den hette Haro, men namnet uttalades Halo eftersom thailändarna har lite swårt att uttala bokstawen R. Själwklart blew jag ju biten aw den hunden, han war som en liten gädda. Det blew ganska djupt och började blöda, men som tur wa hade jag med mig spritserwetter i wäskan så det war bara att börja gnugga. Swed skönt will jag lowa, så nu inwäntar jag rabies eller att jag ska förwandlas till ett monster nästa fullmåne.

Mikael och Martin blew nöjda med sin rakning men min franska manikyr kunde ju ha warit snyggare, men för 200 baht klagar jag inte.

Warenda dag har wi gått förbi ett ställe som heter Coconutbar där ett liweband spelar jätte skön reggaemusik warje kwäll så där walde wi att spendera wåran sista kwäll ihop eftersom Elin och Martin åker widare till Phuket imorgon. Kwällen blew jätte lyckad och jag och Mikael fick äntligen dricka wåran efterlängtade bucket. Bra musik hela kwällen och fireshow. För er som inte wet wad en bucket är så är det en liten hink man får som innehåller Sang som som är thailändsk rom, lippo som är typ 50 ggr starkare än wåran redbull och sen coca cola. För 2 såna buckets och 3 stora Singha betalade wi typ 140 kr.

Det är så fuktigt här nere så min mobil slutade fungera, den war helt död när wi kom hem på kwällen. Har äwen upptäckt att myrorna som bor i wåran bungalow kan hoppa, har aldrig sett nåt sånt tidigare. Dom ställer sig på kanten aw något, tar sats och sen hoppar ner på golwet. Eller kan alla myror hoppa?



Blueberry -och bananashake








Halo








Bucket






Fireshow

Onsdag 2 feb 2011

Mindre spännande dagbok i dag, har legat i sängen precis hela dagen då jag fortfarande känner mig dålig. Härlig början på denna semester. Åt 2 mackor med sylt på hela dagen, thats it. Så fort jag tänkte på Massaman mådde jag illa. Planen war att wi 4 skulle åkt ut till nån ö idag men jag fick som sagt stanna hemma och Mikael wille inte lämna mig själw i det skicket så han fick hänga wid poolen. Eftersom jag war sjuk och sow nästan hela tiden så fanns det ingen som kunde smörja in Mikaels rygg så den brände han sönder totalt. På kwällen började jag känna mig bättre, men jag gick inte längre än till altan, men det war skönt med lite frisk luft. Elin och Martin kom förbi på kwällen och wi bestämde att wi skulle dra ut till Railay imorgon. Tacka fan för att matförgiftningen bara höll i sig i 24 timmar, hade nog gräwt ner mig annars.

Torsdag 3 feb 2011

Idag mådde jag mycket bättre och jag kunde äntligen lämna wår bungalow. Efter frukosten drog wi 4 till Railay. Wid lunchtid bojkottade wi lunchstället som gjorde mig sjuk, så wi drog till en annan restaurang och där beställde jag en hamburgare med pommes. Wågade typ inte äta något annat.

På eftermiddagen förfestade wi lite på wår altan igen sen åt wi mat på en liten finare restaurang, jag såg att dom hade bearnaisesås på menyn och blew helt till mig och beställde in en stor kycklingfilé med bea. Eh, thailändare kan INTE göra bearnaisessås, tror inte det ingår i deras normala kost så jag wet inte riktigt wad det war för sås dom hade hällt öwer kycklingen. Om man smackade riktigt mycket så kunde man ana en uns aw dragon...

Efter det gick wi längs strandpromenaden och utforskade lite mer shopping. Jag och Elin hittade en skit cool wäska, den kostade bara 6500 baht, såklart inte så öwerdriwt dyrt men dyrt för att wa i Thailand. Gick till ett ställe som heter Sea Bar, där wärldens gulligaste kwinna jobbade. Jag beställde watten eftersom jag inte riktigt wågade dricka nåt efter matförgiftningen men efter en stund blew jag sugen på att testa en Maitai men den war för söt för min smak så den fick dom andra dricka upp. Kände mig inte riktigt på topp under kwällen men det är wäl inte så konstigt med tanke på omständigheterna.



Railay beach


Notera Mikaels bleka lår..



På Sea Bar




Den jätte´fina´hotellkatten fick lite chips aw mig...

Fredag 4 feb 2011

Tog en longtailbåt ut till Chicken Island med Elin och Martin. Aw nån anledning kunde inte killen som körde longtailbåten släppa aw oss wid stranden så wi fick kliwa aw på sidan aw ön och sen antingen wada runt ön på en massa hala stenar eller gå öwer en massa stenrös en bit in. Jag satsade på att wada eftersom jag inte anser mig själw wara nån hajkare i flipflop men efter en stund började jag få panik då jag fick för mig att en massa muränor skulle dyka upp bland stenarna så jag walde att gå öwer stenrösen. Mikael tog samma beslut som jag. Helt plötsligt hör jag Mikael bakom mig, swära och fräsa och låta aningen panikslagen. Då hade han börjat tänka på SIN wärsta fobi - ormar. Han fick hjärtklappning och tyckte att den här lilla promenaden war att upplewa en aw hans wärsta mardrömmar.. Men efter mycket klättrande war wi äntligen framme på strandsidan och wi kunde andas ut. Stranden och hawet war så otroligt wackert, slående. Efter ett par timmar när wi skulle gå till öns enda lilla restaurang så säger ett par norskar ´slange´och Mikael fick genast eld i baken, sen kunde wäl inte han slappna aw resten aw wistelsen på ön.

När det äntligen blew lågwatten kunde wi packa ihop wåra grejer och wada ut till ön brewid - Tube island. Den ön war ännu wackrare med kritwit sand och jätte rent och fint watten. Stannade bara där ca en timme för sen kom longtailbåten tillbaka för att hämta upp oss.

På kwällen bestämde wi oss för att käka på hotellet. Jag och Mikael betalade ca 90 kr för 1 förrätt, 2 middagar och 3 Singha, om det ändå wore så billigt här hemma när man wille gå ut och käka på restaurang.

Efter det blew det lite mer shopping, Mikael köpte ett par jätte snygga jeansclaims och jag en långklänning + mycket annat krafs. Efter det gick wi in på ett ställe som heter Irish rower som jag antar är thailands swar på O´learys. Mikael fick ÄNTLIGEN se lite fotboll och det war ju kul för honom.



Chicken Island








På wäg mot Tube Island








Framme på Tube Island

Tisdag 1 feb 2011

Efter frukosten kände wi oss utwilade och redo för lite islandlife så wi tog en longtailbåt ut till Railaybeach. Tog både fotskrubb och fotmassage på stranden wilket passade mig bra då jag hade ´sparat´min fötter för detta. När killen höll på att fila mina fötter så säger han ´look miss, big job´. Så han hade ju att göra om man säger så.

Till lunch tog jag mitt säkra kort, Massaman igen för 3e gången. Men det jag fick in såg inte ens ut att wa samma maträtt. Det såg ut som om såsen hade skurit sig och den hade delat upp sig i 2 skickt och kycklingen war jätte seg. Pillade i mig lite ändå men efter ett tag kände jag att maten war för ofräsh för att ätas upp.

Efter Railay skulle wi ta en drink på Fishermans men blew iwäg slitna aw en tjej som hete Tik Tik som tyckte att wi skulle ta en warsin massage borta hos henne. Tanken war ju att wi skulle ta en massage från första början men att wi bara skulle hinna med en drink innan, istället blew det en öl borta hos henne men det gick ju lika bra. Underbart skön massage, skulle kunna wänja mig wid det dagligen...

På eftermiddagen kom Elin och Martin till hotellet. Wi drack lite på wåran altan och snackade skit, jag och Martin känner warandra sen långt tidigare så wi hade massor aw gamla minnen att plöja igenom. Wi 4 gick till Diwers Inn och käkade mat på kwällen, jag beställde Massaman för 4e gången, trots att jag och Mikael hade bestämt oss för att testa en massa nya rätter warje dag. Efter det blew det lite shopping. Wi testade äwen att sätta ner wåra fötter i en sån där wattentank med fiskar. Både jag och Elin är paniskt rädda för fiskar så wi tänkte öwerwinna wåra fobier. Wi båda greps att panik nästan omedelbart medans killarna tyckte det war jätte häftigt. Jag blew jätte irriterad på fiskarna som hela tiden flockades runt mina fötter, speciellt dom som skulle in mellan tårna och äta skinn. Jag började må illa och försökte skrämma bort fiskarna men det gick inge widare. Thaikillen som hade hand om fisktankarna försökte få mig att ha kwar fötterna och utmanade mig att ha kwar fötterna 1 minut utan att röra mig men jag fixade det inte, så både jag och Elin klew upp och killarna tyckte wi war jätte töntiga. Så jag är lite sur öwer att jag bara har kort på när killarna gör detta och inte nåt kort på mig... men wi 4 satt i samma tank och dom wille ju inte gå upp en minut tidigare än den utsatta tiden.

Efter denna upplewelse mådde jag werkligen jätte dåligt. Kände mig spyfärdig och magen kändes jätte konstig, men eftersom det war wåran första kwäll med Elin och Martin så försökte jag härda ut, jag wille ju partaja. Så wi drog ner till Fishermans för lite drinkar, men där gaw jag upp, jag mådde så fruktanswärt dåligt. Wi beställde en tuktuk sen åkte wi hem till hotellet. Wi hann precis hem sen började jag kaskadspy, trodde inte det wa möjligt att man kunde spy så mycket. Sen började magen... Längesen jag mådde så jäwla dåligt. I wåran bungalow kryllar det aw myror på golwet men då struntade jag i det, jag lade mig på golwet och sow nästan hela natten inne på toa eftersom det war swalt och skönt. Så här höll jag på hela jäwla natten, imellanåt trodde jag att jag skulle awlida. Wåra misstankar till matförgiftningen riktades till den widriga Massaman-lunchen jag käkade på Railaybeach. Tack för den, gör ordentlig mat till era gäster för helwete.




På wäg ut till Railay beach


Railay




Minuterna innan den ofräsha Massamanen serwerades..


Det wa wisst fler som firade Honeymoon


Käk på Diwers Inn med Martin och Elin

Jaha, då wa man hemma i kalla Sweden igen. Wädret man möttes aw på Arlanda war inte roligt och det war ju en temperatursskillnad på typ 50 grader. Tanken nu är att jag ska lägga upp en dagbok för warje dag från Thailand där jag berättar på ett ungefär wad wi har gjort samt ladda upp lite bilder från dag till dag. Kan nog hända att jag uppdaterar flera gånger om dan. Hoppas ni will följa wåran bröllopsresa. Enjoy!‏

Söndag 30 jan - måndag 31 jan 2011

Klockan 08.00 åkte wi hemifrån mot Arlanda för att påbörja wåran semester. Planen war egentligen att wi skulle ha tagit tåget men det fanns ingen tid som riktigt passade oss så det fick bli bilen. Lite skönare när man wäl ska hem för då behöwer man inte stå och wänta på något tåg. Wäl på Arlanda gick tiden fort, käkade lite på O´learys och sen war det nästan dags att gå på planet efter det. Denna gång hade wi bokat reguljärt och wi skulle flyga med Thai Air. Mycket större utrymme för benen och snabb och effektiw personal. Dom war säkert 20 pers som jobbade ombord på planet. På planet fick man gratis hörlurar, matsedel där man alltid hade twå alternatiw på wad man wille äta, warma ´handdukar´delades ut så man kunde twätta sig och framför allt, all alkohol war gratis. Tywärr war jag för sent ute när jag wäl war sugen på en GT, för då war all Gin slut... men det funkade bra med win och öl. Wi lyckades dock aldrig somna på planet men det är man wäl för förwäntansfull för att göra. Resan till Bangkok tog 9 timmar och i Bangkok war det en wäntetid på ca 3 timmar. Flygresan till Krabi tog bara 1 timme, där ombord fick wi refreshments. Är riktigt nöjd med Thai Air och skulle ALDRIG boka charter efter detta, för det är så himla smidigt att skräddarsy sin egen resa och boka boende själw.

I Krabi tog det 5 minuter för oss att få wårat bagage och 5 minuter efter det hade wi redan fått tag i en taxi. 600 baht för oss twå till Ao Nang, det är inte ens 150 kr för en taxiresa på ca 30 minuter.

Wi hade bokat första weckan på ett ställe som heter Ao Nang Mountain Paradise och wårat första intryck wa ´ja.. det wa säkert ett paradis en gång i tiden...´. Wad wi inte wisste då wa att wi skulle komma att ÄLSKA detta hotell. Första dagen i Ao Nang blew inte så effektiw eftersom wi war wäldigt trötta, men klockan war bara lunchtid när wi kom så wi hade god tid på oss att wila upp oss. Efter det testade wi poolen och middag käkade wi på Diwers Inn. Har bliwit helt såld på Massaman, käkade äwen det till lunch på hotellet. Kul att man har hittat en faworitmaträtt här nere, det ska bli mitt säkra kort.

På kwällen gick wi ut, det blew ett par drinkar på en liten pub i ett aw kwarteren som ligger lite awsides om ni förstår wad jag menar. Man kan köpa annat än drinkar alltså... Dom sista drinkarna awslutades på faworitstället The last Fisherman. Där tog jag mitt första bloss efter 11 månaders uppehåll, jag pallade inte suget längre. Detta är wåran semester och jag will inte dras med abstinens eller ha dåligt samwete för att jag sruntade i min 11 månaders starka insats. Har aldrig haft abstinens hemma eller känt röksug öwerhuwudtaget men så fort wi landade i Thailand kom allt på en gång. Så ni behöwer INTE skriwa någon kommentar ang detta för det gör mig absolut inte gladare. Tack.

Har haft sms-kontakt med Elin och Martin, dom kommer till Ao Nang imorgon och wi lowade att wi skulle boka in 4 nätter åt dom på wårat hotell. Kul med lite sällskap.

Strandgatan by night, på wäg mot The last Fisherman




The last Fisherman




En trött och blek men glad Johanna




Denna dag blew det tywärr inte så många bilder. Fortsättning följer...