Johanna Nimvall

igår war jag, mamma, lisa och lisas mamma ninni och badade. tanken war att jag och lisa både skulle simma, träna och sola, men som wanligt blew inte ens hälften gjort. solningen tar wi ikwäll istället då det kändes oerhört bökigt att duscha och göra sig iordning efter badet för att sen dra iwäg och sola och sen duscha återigen inom loppet aw bara ett par timmar.
gällande simningen så är jag inte någon fisk. jag wet inte hur många längder jag simmade men jag simmade inte så långt som jag hade planerat. war helt död i armar och ben när wi wäl war klara.
mamma som är en fd simmare kunde minsann simma fort och länge utan problem. lite imponerad måste jag säga.

efter en stund wille mamma och ninni sätta sig i bubbelpoolen men eftersom den war proppfull beslutade sig mamma för att åka wattenrutschkana. jag och lisa hängde ju såklart på. mamma wille åka den längsta kanan och fick äran att åka först. som ni alla wet så måste man ju dra in bikinitrosorna mellan skinkorna för att få bra med glid i kanan men det fattade ju inte mamma så när hon sakta men säkert gled ner så tänkte jag att det såg ut att gå lite för sakta så jag wäntade en lång stund innan jag åkte ner.
i röret på wäg ner...

någon - nämen, jag sitter ju fast
jag åker widare i wärldens fart och tänker, fan, nu kommer jag krocka med nån snorunge..
nejdå, den som har fastnat är nämligen morsan som har fått slut på fart. jag kommer i wärldens fart och knockar stackars mamma i ryggen. det hela slutar med att wi åker nerför rutschkanan i ett litet tåg. när wi wäl kom ner till poolen war det som om en stor bomb exploderade i wattnet.

sjukt kul händelse.