Gastro(skopi)FOBI

Nu är det gjort. Aldrig, aldrig mer igen. Jag önskar inte ens min värsta fiende denna undersökning!
Gårdagen började vid kl 06.15 (fick bara äta fram till 06.50, sen skulle jag fasta, törsta och vara utan nikotin i 6 timmar) så jag gick upp och åt lite frukost, sen gick jag och la mig igen. Kände mig inte så speciellt nervös då, vilket jag trodde jag skulle vara. Gick sen upp vid 10.30 för att duscha. Fortfarande inte så speciellt nervös.
Vid 12.15 drog vi till sjukhuset. Väl inne på sjukhuset kom pirret i magen. Jag var nervös, hungrig, törstig och röksugen.
Upp till röntgen och anmäla mig, sen bort till avd. A där det stod "Mag -och tarmröntgen".
Självklart kom dom inte 12.50 som dom skulle utan jag fick vänta i 20 minuter innan dom kom.
Då fick jag ta på mig en sexig sjukhusskjorta så jag inte skulle kräkas på mina kläder..

Väl inne i rummet så informerade sjuksköterskan mig om undersökningen och diverse. Jag frågade om jag skulle få lungnande men då säger hon att man bara ger det till folk som verkligen behöver det. Hur kan man veta det i förväg om man inte har gjort en sådan undersökning innan? Så jag antog att man skulle försöka utan lungnande och om det inte skulle gå bra utan så skulle dom sätta en kanyl.
Sen kom farbror doktorn och gav mig bedövning i halsen. Det var jätte starkt, äcklig smak och obehagligt. Hela halsen domnade bort när jag svalde, så det kändes som jag hade en stor boll i halsen när jag skulle svälja.
Så då trodde jag ju självklart att jag inte skulle känna nånting när dom förde ner slangen i halsen på mig, men ICKE!

När dom gick ner med slangen i halsen på mig så fick jag panik, det var en så fruktansvärt hemsk känsla så det går inte att beskriva! Slangen var lite mer än 1 cm i omkrets så det var ju ingen liten slang som skulle ner.
Jag fick kräkreflexer under hela undersökningen (dom påstod att man bara skulle få kräkreflexer EN gång), sen greps jag av panik! Jag började gråta och skrika, men dom gav mig ändå inget lungnande. Jag slog med min hand på låret för att gestikulera att jag inte klarade mer, men dom tog ändå inte upp slangen!!
Det var så jävla obehagligt att känna slangen nere i magen, hur den rörde magsäcken och tarmarna. Ända ner till torlvfingertarmen var dom nere med slangen.
Mamma gjorde en sån här undersökning för längesen utan lungnande, men när slangen åkte ner fick hon panik och slet upp slangen. Då gav dom henne lungnande så hon tuppade av, sen fortsatte dom.
Varför gjorde dom inte så på mig? Varför fick inte jag lungnande??
Läkaren sa ju själv att han aldrig har sett någon fara så illa av den här undersökningen som jag gjorde. Borde jag inte ha fått lungnande då? Om han nu tyckte så synd om mig!
Så jävla snålt av dom!

Efteråt så var jag i chock.
När jag sen kom upp och fick syn på Mikael så brast allt, jag började gråta helt hysteriskt och började skaka.
Han hade hört allting när jag var där inne, hur jag grät och fick panik. Kul för dom andra som satt i väntrummet, som skulle in efter mig. Dom måste ju ha blivit jätte nervösa..

Sen grät jag 3 gg till efter det. Jag kunde inte sluta.
Nu ska jag bara vänta på provsvaren.

Skriver om min helg i ett senare inlägg, orkar inte skriva mer nu. Återupplever denna traumatiska upplevelse bara jag skriver om det.. Så detta fick bli ett "gastroskopi-inlägg".

Jag hoppas aldrig att ni får göra en sån här undersökning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0