Johanna Nimvall

Imorgon drar jag och Mikael till Estocolmo för att fira Walborg med dom här finingarna, herr och fru Ankarfyr.
Fast twärtom om man tänker på bildordningen, bara så ni wet.



Walborg tänker jag fira med fina zebramålade naglar,







Trewlig Walborg allihopa.

När jag war 13 år hade jag önskat mig presentkort på JC eftersom jag hade sett ett par skitsnygga stretchjeans som jag wille ha. Dom kostade 500 kr och jag hade fått presentkort på den exakta summan.
500 kronors jeans wa ganska dyrt för en 13-åring men jag wille så gärna ha dom.
När jag hade åkt in till JC för att köpa mina stretchjeans ser jag att dom kostar 600 kr, inte 500. Jag blew skitledsen och walde därför ett par andra byxor, i brist på annat.
När jag sen står i kön till kassan ser jag att Hasse Pann-band, som war en lokal... flummis i 45-årsåldern, står framför mig och har ett par EXAKT likadana stretchjeans i handen som JAG wille ha. Det swed will jag lowa.

Så här i efterhand kan man ju tycka att jag kunde ha sparat mitt presentkort och bett mamsen om en extra hundring så jag hade kunnat köpa mina stretchjeans, men att se Hasse P köpa dom fick mig ändå att tappa lusten lite grann.
Will dock påpeka att Hasse hade sjukt långa och smala ben, så jeansen satt säkert skitsnyggt på honom.

Känns som att jag har tappat suget lite gällande bloggningen. Känner att jag har mycket att dela med mig aw, men finner inte orken att skriwa. Speciellt inte nu när wåren böjar komma. Är på tok för wår-sprallig för att blogga. Men här kommer lite bilder iallafall, i brist på annat. Wäljer att ladda upp några bilder från Mikaels födelsedagsfirande. Fler bilder från festen kommer kanske upp wid ett annat tillfälle, om jag orkar.

Sen ska jag ta cykeln ner till Södra för att möta upp Ullis och Carro. Wi ska gå igenom Jings förråd. Kanske man hittar nåt fint. Sen hoppas jag på att Dahlbergs är öppet.
Efter det blir det stek med Ullis. Måste werkligen få lite färg på min blekfeta kropp. Trodde thai-brännan skulle finnas kwar wid det här laget, men jag har wäl duschat för mycket...



Mikaels födelsedag firades i sittande läge då hans rygg wa paj. Så wi roade oss med schack och lite alkohol för att festa till det hela, trots dom tråkiga omständigheterna.


På kwällen kom mamma, syrran och Kalle förbi och käkade mat med oss.


Förra helgen åkte wi till Oskarshamn för att ha Mikaels 30-årsfest. Wi fick äwen med oss Lisa och Adde kom ända nere ifrån Karlskrona för att få wa med och fira.

Har precis warit med om 2 nära-döden-upplewelser.

Igår skulle jag skruwa fast en stor kontaktdosa under köksbordet och för att kunna skruwa dit den så måste man ju ta bort öwerdelen på kontakten. Jag är wanligtwis wäldigt försiktig när det kommer till ström men denna gång war jag wäl lite disträ. Jag kopplade in kontakten för att se sladd-längden och sen lade jag den blottade dosan uppe på bordet. När jag har kollat så att sladden räckte så lade jag hela handflatan öwer kontakten. 500 wolt, det war skönt. Det strålade in i hela armen och jag började tjuta som en fjortis som inte får gå på disco. Mikael påstod att 500 wolt inte wa så mycket, folk hade ju tydligen öwerlewt 10.000 wolt. Men jag kände faktiskt att jag nästan dog.

Bara nån timme senare så sitter jag wid laptopen och helt plötsligt hör jag ett prutt-ljud. Jag antog att det antingen war hunden.. eller typ jag. Men i samma wewa såg jag ett stort rökmoln komma ut ur datan. Jag får panik men kände att jag wille surfa widare så jag ignorerade det hela. ´jag SKA surfa om det så börjar brinna i datan´.
Men sen dröjde det inte länge förens pruttljudet kom tillbaka och samma sak hände, men då såg jag att det war en massa damm som datan pruttade ut. Så då fick jag ju såklart panik och war twungen att ringa till pappa. Han snackade om så mycket, men det war wäl ingen större fara, men att den antagligen behöwer rengöras lite. Skönt. Men sen börjar han helt plötsligt snacka om transformatorn och att den kan ´skära sig´om det blir för mycket damm. Känns som att ´skära sig´ är ett finare ord för att EXPLODERA.

Nu har jag uppdaterat er lite, så om nån har tryckluft på burk så kan ni ju kontakta mig.




Bilden är från helgen och har ingenting med mina nära-döden-upplewelser att göra.

Har fått skit ont i magen. Fick ont i magen redan igår efter att jag hade käkat på Maxi, men det gick som tur wa öwer. Men nu idag är det riktigt illa. Kramper och hjärtklappning.
Så wad gör man nu då klockan 20 öwer 8. Ingenting. Försökte leka lite med Hero men fick ännu mer ont i magen. Så jag får wäl lägga mig i sängen och kolla på nån film. Hatar att gå och lägga mig i sängen när jag redan har warit waken i nästan 2 timmar och dessutom är iordninggjord.
Hade ju behöwt wara frisk idag, hade jobb och ärenden på stan som jag war twungen att utträtta bland annat.
Men jag hoppas på att må bättre imorn så jag kan jobba och och ta itu med mina ´måsten´på stan då.

Mikael mår heller inte bra. I söndags när han war ute hos pappa så bytte han däck, städade och twättade bilen och då knäckte något till i hans rygg. Han war sängliggandes nästan hela söndag och måndag. Jag fick passa upp på honom hela tiden eftersom han knappt kunde röra sig, wilket passade bra eftersom han fyllde år i måndags, men det hade ju som sagt warit roligare om han inte hade warit halwt förlamad.
Han ska till kiropraktorn idag kl 11 så imorgon ska ha nog må bättre. Förhoppningswis. Wi ska ju ner till Oskarshamn ihelgen och ha Mikaels 30-årsfest där så jag hoppas werkligen att han mår bättre då.

Igår war jag hos frissan. Det är nästan 7 månader sen jag sist klippte mig så det war werkligen på tiden. Men tywärr så ser håret mer risigt ut än wad det egentligen är eftersom jag har supergammal permanent i halwa håret.

Mikael fick grattiskort från Ruud och Jose ifrån Holland ifredags, han blew jätte glad. Wi blew jätte förwånade öwer att han wisste när Mikael fyllde år, men wi kom på att han är gammal polis så det war nog inte så swårt för honom att kolla upp det. Dom har mailat öwer lite bilder på oss som dom tog med sin kamera nere i Thailand. Tänkte publicera dom här på bloggen så fort jag har fått öwer dom på min data.

Sådärja, nu är klockan 8.30, tio minuter till aw morgonen har passerat.
Om jag skulle ta och se på Fanny och Alexander, har aldrig sett den och det är ju tydligen en film man bör ha sett.

Ikwäll tänkte jag faktiskt dela med mig aw lite pinsamheter.
Den första är wäl mer traumatisk än pinsam. Nummer 2 är däremot fruktanswärt pinsam, jag BORDE skämmas. Fast det gör jag inte.

När jag gick i 1an på gymnasiet så hade jag praktik på ett dagis. Min första dag på dagiset war en kall winterdag. När det war dags att gå ut och leka med barnen så fick jag positionen att wa gung-wakt. Barnen wille såklart bli påputtade aw mig så dom kunde gunga högre och jag war ju schysst och knuffade på för kung och fosterland. Sen ställer sig den ena flickan upp på gungan, hon wa wäl ca 3-4 år, och jag reagerar inte på att hon ställer sig upp. Så när hon börjar skrika ´MERA FART FRÖKEN´så war jag ju inte sen med att knuffa på såklart. Helt plötsligt flyger hon aw gungan, som en liten wante, och landar raklång med ansiktet ner i snön. Totalt awswimmad.
Det war alltså min första dag på min praktik. Men måste ändå tillägga att jag fick högsta betyg under min praktik.

På min praktik i 2an på gymnasiet war jag på ett annat dagis, där dom war jätte snåla med maten. Dom ansåg att dom fick så lite bidrag för sina praktikanter aw kommunen så då fick man alltså inte så mycket mat för då skulle köket gå back. Så jag, som alltid är hungrig och stor i maten, åt aw barnens rester när dom hade gått från bordet. Det kunde wa en potatis här och en liten korwskiwa där... Men är man hungrig så är man.
Är inte magen glad, så är inte heller människan glad, som Gustaw säger i ´Swensson Swensson´.

jag *spanar in en orörd potatis* - har du ätit klart
barnet - aahh....
jag - wa bra, då kan du gå från bordet och twätta händerna
barnet - okeeej...
jag - mums, en till potät till mig

Har tagit upp mitt Sims-spelande igen. Eller spelande är wäl fel ord, byggande skulle jag wäl wilja säga. Jag skapar min familj och bygger huset, thats it. Först gången jag spelade Sims war för ca 8 år sedan. Då skapade jag min egen familj, mig själw och min syster som barn och sen mina föräldrar. Försökte äwen att bygga wårat barndomshus hus i Swärtinge. Det war ganska swårt eftersom underwåningen i wårat hus låg halwt under jorden, men i det stora hela så blew det ganska okej. Men för att göra huset lite mer exklusiwt så byggde jag en pool på wåran gård, det hade wi inte när jag war liten, men det piffade liksom upp det hela lite mer.
Sen war det dags att börja ´leka´med mina karaktärer. När det sen war dags att leka med mig, personen som skulle föreställa mig som barn, så beslutade jag mig för att jag skulle simma lite i poolen. Det slutar med att jag drunknar för tydligen hade inte min karaktär några skills när det kom till simning. Så liemannen dyker upp på skärmen med sin stora lie. Sen blew jag begrawd  i trädgården med en stor grawsten där det stod Johanna Nimwall R.I.P. Jag wet att det bara är ett spel, men ändå. Jag blew helt knäckt.

Så nu har jag börjat med s.k terapi efter denna traumatiska händelse. Jag bygger lite i taget, men jag kommer ALDRIG mer leka med sims-gubbarna. Jag wäljer att endast bygga.




Liemannen i Sims

När Hero wa liten så kallade jag honom för puppy, men eftersom han hade diarré så ofta så blew det istället poopy. Sen när han blew stor kallade wi honom för snoop-dog, men eftersom hans snopp nästan alltid är framme så kallas han numera snopp-dog. Alternatiwt snoopy - snoppy.
kär hund har många namn.

 
Poopy

 
Snopp-dog med ris på näsan

Har insett nu att jag MÅSTE operera mig. Mår riktigt psykist dåligt öwer det, men jag wet att ju längre jag wäntar desto större ingrepp kommer kräwas och ju större ingrepp det blir desto fulare och större ärr kommer det bli.
Har aldrig bliwit opererad så jag är i total skräck. Jag är jätte rädd att dom ska felbedömma hur stort ingreppet kommer wa och ge mig för lite bedöwning så jag känner hur dom skär upp och petar runt där inne. Frågan är om jag kan be dom söwa ner mig.. inte så troligt men man kan ju alltid försöka. Har wisserligen aldrig bliwit nedsöwd heller så det är jag ju också lite rädd för. Hur som helst så MÅSTE DET BLI GJORT. Fan.
Men jag försöker trösta mig med att min kära wän Emma som är paniskt rädd för allt som har med sjukhus att göra klarade aw att göra kejsarsnitt så ska jag wäl klara aw den här lilla skitgrejen. Fast hon fick ju ut något fint aw det hela, en söt dotter. Will äwen påpeka att min kompis är så rädd för allt som har med sjukwård att göra att hon swimmade aw när hon såg en gynstol när wi war där på skolbesök i 8an.
Så jag säger till mig själw igen, kan HON, så kan jag. Banne mig. Men det gör inte det hela lättare för att jag intalar mig det. Tywärr. Fan att jag ska wa så töntig. Efter min gastroskopiundersökning känner jag mig inte heller bättre till mods gällande ingrepp i min kropp. Synd att läkare är så dåliga på att ta hänsyn till rädda patienter.
Men imorn SKA JAG beställa tid.

 
För ett par dagar sedan

Johanna - Men wa fan är det som luktar i klädkammaren?

Mikael - Ja wet inte

Johanna - Det luktar ju skit.. *letar efter kattbajs*

Mikael - Men dom har wäl knappast bajsat inne i kädkammaren..

Johanna - Jag måste fråga, *hoppas på ett nej* har du möjligtwis haft wärsta fartränderna i några kalsonger som ligger i twättkorgen?

Mikael - Nä.. *börjar kolla igenom alla kalsonger i twättkorgen*

Johanna - Nähä, men NÅT är det ju som luktar.

Mikael - *gräwer längre ner i twättkorgen och hittar en blöt handduk* Det är den här som luktar.

Johanna - Ja just det, jag torkade upp spilld oboy med den.. det är nog mjölken som luktar...

Mikael - Fan wa taskig du är som anklagar mig för att ha fartränder *helt förstörd*

Johanna - Ja men du är ju kille.. man wet aldrig.


För er som inte wet wad fartränder är så har jag warit snäll och hämtat den här texten från Wikipedia
Fartränder är ett uttryck med flera betydelser:

1. De ränder av avföring som fastnat i toaletten eller i någons trosor/kalsonger, som oftast beror på att man sällan rengör ställena.
2. En slags linjer, oftast sådana man tejpar fast, på lacken på en bil för att den skall se snyggare ut, kan ha utseendet av eld (flames) eller bara en färjad linje (stripes).

Jag syftade på alternatiw nr. 1