Johanna Nimvall

Ikwäll tänkte jag faktiskt dela med mig aw lite pinsamheter.
Den första är wäl mer traumatisk än pinsam. Nummer 2 är däremot fruktanswärt pinsam, jag BORDE skämmas. Fast det gör jag inte.

När jag gick i 1an på gymnasiet så hade jag praktik på ett dagis. Min första dag på dagiset war en kall winterdag. När det war dags att gå ut och leka med barnen så fick jag positionen att wa gung-wakt. Barnen wille såklart bli påputtade aw mig så dom kunde gunga högre och jag war ju schysst och knuffade på för kung och fosterland. Sen ställer sig den ena flickan upp på gungan, hon wa wäl ca 3-4 år, och jag reagerar inte på att hon ställer sig upp. Så när hon börjar skrika ´MERA FART FRÖKEN´så war jag ju inte sen med att knuffa på såklart. Helt plötsligt flyger hon aw gungan, som en liten wante, och landar raklång med ansiktet ner i snön. Totalt awswimmad.
Det war alltså min första dag på min praktik. Men måste ändå tillägga att jag fick högsta betyg under min praktik.

På min praktik i 2an på gymnasiet war jag på ett annat dagis, där dom war jätte snåla med maten. Dom ansåg att dom fick så lite bidrag för sina praktikanter aw kommunen så då fick man alltså inte så mycket mat för då skulle köket gå back. Så jag, som alltid är hungrig och stor i maten, åt aw barnens rester när dom hade gått från bordet. Det kunde wa en potatis här och en liten korwskiwa där... Men är man hungrig så är man.
Är inte magen glad, så är inte heller människan glad, som Gustaw säger i ´Swensson Swensson´.

jag *spanar in en orörd potatis* - har du ätit klart
barnet - aahh....
jag - wa bra, då kan du gå från bordet och twätta händerna
barnet - okeeej...
jag - mums, en till potät till mig