graciös klumpeduns
Jag har jämt så sunda tankar när jag går och lägger mig, världens energi dyker upp. Men eftersom det är läggdags så tänker jag att jag ska utföra alla mina sunda idéer dagen där på. Jag får för mig att jag ska ut och springa, (det blir max en liten promenad när jag går ut med soporna) jag ska sluta röka, (det blir att jag drar ner en cigg eller två), storstäda HELA lägenheten, (det blir en rask städning där allt ytligt skit hamnar i nån låda nånstans) ligger och funderar på vilka jobb jag kan söka, kommer på ca 140 st (morgonen därpå minns jag ungefär 2..)
Varför kan jag aldrig ha samma energi på dagen som jag har på kvällarna?
I måndags tog jag en promenad till Skarphagen Centrum för att handla lite mat. Kan sakna Ohamn lite när jag är ute och går i Norrkp. Här är det full rulle i trafiken jämt. Det är korsningar, rondeller, dubbla övergångsställen, cyklar och bilar överallt. Så man tror ju att man ska bli påkörd varje gång man korsar en väg.
Sen måste jag säga att bilisterna här upp är oftast väldigt snälla och stannar för att släppa över alla som är ute och går. Trots att det är övergångsställen och vi har förtur så är det ju inte alltid givet att vi får förträde. Men även då blir jag lite smått stressad. Är det dubbla övergångsställen och bilarna vid första släpper fram mig, så vet man aldrig om bilarna i filen brevid är lika snälla. Så då gäller det ju att man skyndar sig lite, man vill ju inte slöa sig över som en pensionär. Då ska man alltså trippa lite elegant och samtidigt skynda sig. Det ser aldrig snyggt ut, hur jag än gör. Jag ser framför mig hur Sarah Jessica Parker trippar lite kvickt över gatorna i Sex and the City i sina skyhöga klackskor, och det ser jätte graciöst ut! När det kommer till mig så ser jag ut som en stor klumpeduns. Och vill det sig riktigt illa så ska jag lyckas snubbla på dom vitmarkerade strecken på övergångsstället också.
Ihelgen var vi i Kalmar tillsammans med dom andra 9 personerna vi ska till Thailand med. (egentligen skulle vi ha varit 12 personer sammanlagt, men den yngsta av oss i sällskapet ville hellre vara ute med polarna, så han kom inte). Det blev god mat och tipspromenad om Thailand. Jag fick 6 rätt av 10. Fick en liten plånbok från Thailand av svärfar som pris. Jätte fin! Senare på kvällen ringde Lotta (som först var med på kvällen med oss, men skulle sen iväg på Revy) och frågade om vi tjejerna ville möta upp henne på "Sandra". Så blev det. Jag, min svägerska Linda och Jenny tog en taxi hem till henne, dricka lite rötjut, sen vidare ner till Sandra. Efter stängning blev det ett missförstånd mellan mig och Linda. Hon pratade med Mikael i min mobil telefon, han skulle fixa fram ett taxinummer åt oss. Hon bad mig vänta vid busskuren så länge. Men sen helt plötsligt var hon borta. Såg henne ingenstans. Det är så himla lätt hänt att man kommer ifrån varandra, så det som hände var väl bådas fel. Hon skulle kanske inte ha gått iväg och jag skulle kanske inte ha stannat kvar i kuren, med tanke på att jag inte såg henne därifrån. Men det är ju ovästenligt nu.
Men då fick jag iallafall panik. Ingen mobiltelefon, inga människor i närheten, ingen trafik eller nånting. Helt dött var det ute. Kallt som fan. Jag hade bara en kortärmad top på mig och en relativt tunn jacka. Efter en halvtimme började jag tjuta, tittade mig omkring i kuren för att försöka lägga upp en plan hur jag skulle överleva natten i kylan. Efter ytterligare en halvtimme så kom det ett gäng med yngre ungdommar. Jag sprang bort till dom och frågade om jag kunde få låna deras mobil. Mikael har nytt nummer, så det kunde jag självklart inte i huvudet, så då tänkte jag att jag ringer min mobiltelefon så kanske Linda svarar och kan hjälpa mig, men det var upptaget i min mobil hela tiden när jag ringde. Så en utav killarna var snäll och ringde en taxi åt mig. Visste inte vilken gata vi bodde på i Kalmar, men som tur var kom jag på att någon under kvällen hade sagt "Funkabotorget". Äntligen var jag på väg "hem"! Klockan 04-nånting var jag framme.
Hann knappt ut ur taxin förens Mikael sprang ut och kramade om mig. Han hade varit skit orolig. Jag har nog aldrig varit så nerkyld i hela mitt liv.
Så nu ska det bli ännu mera nice att åka på semester. Slippa detta kalla väder.
Bara 11 dagar kvar.
