Skicka osten, jag har faktiskt cancer

Fick höra av Olivia att Lovisa Eklund från min gamla skola i Kristineberg har gett ut en bok. Hon var en utav dom personerna som förgyllde "rökrutan" på skolan. Hon var annorlunda, udda och hade sjukt rolig humor, så nu MÅSTE jag köpa hennes bok.





Lite info om Lovisa och hennes bok:

Lovisa Eklund är 24 år gammal, från Oskarshamn men numera bosatt i Malmö. Hon har studerat på skrivarlinjen på Skurups folkhögskola. År 2007 var hon med och tävlade för Malmölaget i SM i Helsingborg, där hon även vann lagfinalen tillsammans med Laura Wihlborg och Daniel Bernhof. Lovisas dikter kretsar ofta kring vardagliga funderingar med en grov twist. Som exempel en förälskelsedikt till speakern på en av Malmös bussar, och en lika passionerad hatdikt tillägnad hennes gamla körskolelärare Sven (”Fotnot: För att skydda Birger Landéns verkliga identitet använder jag mig av Sven, som alltså är ett fingerat namn.”). Det kan handla om förhoppningen att stöta på drömprinsen när man handlar, graderingen av esteter (där Lovisa slutligen utnämner sig själv som ”nån sorts seniorestet” …. ”- vad kan man säga – generalestet!”) eller bara allmänt förakt inför de kunder som handlar på Hemköp. Dikten som gett namn till boken är en snabb genomgång av sjukdomsförloppet, som jag hörde Lovisa läsa för första gången i höstas. Den är svidande i sin uppriktighet, humoristisk i sin svarthet men även hoppfull inför framtiden. ”Ni får gärna skratta”, sa Lovisa då. Och väluppfostrad som man är förvånades man över att detta faktiskt var en möjlighet.

”Och det är vegetarisk sjukhusmat som smakar frigolit med lite plast och kruttorr sallad, spenatröra med konservburkswookgrönsaker kallad Festgratäng, och det är blodförgiftningar och 40 graders feberhallucinationer, vykort från nån moster med ett litet Lycka till!, och det är Panodil och Dolcontin, december, januari, februari.
Och det är läkarrockar, sprutor i ryggraden, benmärg som sugs ut ur höften, det är Stesolid, Sobril, Morfin och den bästa trippen sen Borås 2005.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0