Johanna Nimvall

Enligt mig själv så betraktar jag helgerna som heliga. Det är då jag får chansen att göra mig "vacker". Man får chans att klä upp sig, sminka sig, styla håret, dricka alkohol, gå på fest, va uppe sent, sova ut, mysa hemma eller bara ta det allmänt lungt. Så när man blir skit sjuk lagom till helgen så infinner sig ångesten ganska snabbt. Visst, det är ett ypperligt tillfälle att verkligen slappa och rå om sig själv, men det känns inte så kul just bara för att det är det ENDA man kan göra när man är sjuk. Jag har så himla svårt att bara sitta still eller ligga och jäsa på soffan, det kryper i hela kroppen.
När man vet att man blir hemma hela helgen, som denna, så vill man passa på att göra lite vettiga saker, med tanke på att man inte har nåt bättre för sig. Men är man sjuk så orkar man ju ingenting. Fast jag vill orka. Jag vill orka ta en dusch, göra ansiktsmask, raka benen, städa eller t.o.m möblera om skulle vara kul. Men som sagt, här sitter jag i soffan och har ångest. Undrar vad alla andra gör?
Mikael är på väg till Oskarshamn med Tina nu. Åh, jag ville så gärna följa med! Men även om jag hade varit frisk så hade jag varit tvungen att vara hemma pga den nya familjemedlemmen. Men då hade jag ju som sagt varit frisk och orkat göra nåt, träffa nån.
Tvingade mig iallafall att baka förut. Det blev moccarutor. Men nu då? Vad ska jag göra nu?

Hade velat ha en helg där man tänker magnifikt, fabulöst, magiskt, facinerande, otroligt, underhållande eller något annat tillfredsställande adjektiv som skulle stämma in på den underbara helgen.
Nu tänker jag ångest, bajs, tristess, ensamt, svettigt, feber, smärta och vedervärdigt.

Jag mår BEDRÖVLIGT!