Johanna Nimvall

Idag ska jag äntligen få vara hemma och slappa. Hade egentligen tänkt att sola eller träna men eftersom jag var i skolan till 21 igår och ska även vara i skolan till 21 imorn så bestämde jag mig för att göra absolut ingenting ikväll istället.

igår gick dagen mer eller mindre åt helvete. Som vanligt stod jag och väntade i 100 år på min buss, den var självklart försenad (eller är det jag som alltid är sen och precis missar bussen varenda gång? Man börjar ju undra), så när jag kom ner till Söder tull och ska hoppa på spårvagnen är det 7 minuter kvar tills den ska dyka upp. Knappast att jag står stilla i 7 min när jag redan är försenad. Upptäcker då hur varmt och soligt väder det är, sånt väder är ju bara skönt att få promenera i. I samma veva börjar det självklart blåsa och regna, visserligen bara i typ 2 minuter men det räckte för att promenaden nerför Drottninggatan skulle bli mer jobbig. Rusade så svetten börja lacka i pannan på mig! 20 minuter försenad rusar jag in i klassrummet och får höra Francesca och Vicky säga "Hej! Sussie är sjuk idag, så man får jobba hemma istället om man vill!" Ursäkta????
Jag hade självklart fått med mig fel bok också så det var bara att vända på klacken och gå in mot stan igen och åka hem.


Långa Drottninggatan (fotot är taget när du har kommit HALVVÄGS nerför backen)


Vid 16.30 igår började jag baka kladdkaka. När jag hade hällt i smeten i formen kom jag på att jag hade glömt att ha i mjöl.. Struntade i vilket, det blir väl säkert kaka av det här med, tänkte jag. Satte mig i soffan med en kopp kaffe och går in på Face. Då får jag höra av Elin att det är Naturkunskap kl 18-21. Det hade jag totalt glömt bort så det var bara att rusa upp från soffan och byta om. Jag var så fruktansvärt arg och sur över detta. Jag hade ju liksom bytt om till mysbyxor och tänkt ha en lång och skön kväll i soffan.
Men när lektionen var slut så kom Mikael och hämtade mig, han hade varit och handlat under tiden jag var i skolan så han lagade god middag till mig sen när vi kom hem. Mikael är världens bästa och jag tycker så synd om honom ibland när jag är på mitt sämsta humör, för jag visar verkligen att jag är sur också, det undgår ingen.

Idag har Mikael fixat sin trasiga framtand, det blev jätte bra, så nu har han ett jätte fint leende!!
Har faktiskt tagit en "dagens outfit" idag, men bilderna är på andra datan som Mikael just nu sitter vid. Hur kommer det sig att laptopen blev Mikaels dator och den sega tråkiga stationära datorn blev min?




Mår lite dåligt över att det bara är typ 2½ år kvar till nästa cellprovskontroll, tänkte på det häromkvällen och jag mår verkligen psykiskt dåligt bara vid tanken. Ska be dom söva ner mig nästa gång..