Nintendo DS is for losers



Den här helgen är vi bosatta ute i Svärtinge. Vi är barnvakt åt syrrans 3 barn medans hon är på Cypern och jobbar.
Har upptäckt att mitt s.k "munsår" uppstår när jag blir stressad/upprörd, vilket jag har blivit lite smått idag. Verkar nog vara Rosacea jag lider av och Nej, Lisa, jag har inte munherpes. Herpes är framförallt vätskefyllda varblåsor vilket jag inte har haft, heller inga pirrningar. Blir enbart torr och röd runt munnen. Men det är inte därför jag bloggar ikväll, för att skriva om mina läppar, men jag kände att herpes-kommentaren som Lisa lämnade i tidigare inlägg var tvungen att bli besvarad!

Idag gav jag mig fan på att lära mig spela Nintendo DS, ja menar, hur svårt kan det va? Väldigt tydligen. Har alltid varit skit bra på tv-spel (eller hur Klara!) så detta borde varit en enkel match. Men det tog säkert 30 försök innan jag klarade första banan, Tillslut säger Oliwer (5 år) som sitter brevid: "Den här banan kan va ganska svåj, så om tu vill så kan jag hjälpa tej" Man svarar typ "Åh va söt du är, men jag fixar nog det här".
Men EGENTLIGEN tänker man "Aldrig!! Aldrig att jag sjunker så lågt att jag, en vuxen människa, ska be en 5-åring om hjälp!! No way josé!"
Fast jag tänker ju så på ett väldigt snällt och bf-pedagogiskt sätt, jag är ju trots allt en snäll moster. (oftast)
Senaste banan jag spelade innan Game Over skrek jag "Men va fan, hur i helvete kan jag dö på exakt samma ställe som sist? Hur kan jag vara så dum att jag gör samma misstag EN GÅNG TILL?"
Oliwer svarar: "Kanske för att du är sämst på Mario Bros..."

Nu har jag lagt ner Ds. Jag är för cool för sånt. Kanske att jag spelar lite under täcket sen när Mikael har somnat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0