Day 16-17


Tisdag 15 feb 2011


Idag drog wi till PhraNang. Det fläktade skönt men tywärr så blåste det så förbannat mycket sand så fort det kom en windpust så det hela blew ganska jobbigt i längden. Swalde säkert 2 kg sand under dom timmarna wi war där.


Helt plötsligt bryter alla ihop och får panik. Nån skriker ´madame, snake, snake´men kwinnan reagerade inte utan ormen som hade ringlat under hennes ben ringlade widare till hennes man. DÅ upptäckte dom att dom hade en orm på besök. Kwinnan bröt nästan ihop när hon upptäckte detta. Ormen ringlade widare upp till ett annat par och försökte typ bygga bo i deras ryggsäck. Alla stod som förstenade, tills en turist går fram och tittar på ormen, säger nåt i stil med att den är ofarlig, plockar upp ormen i swansen och går in i skogen och hänger upp den i ett träd. Så war den terrorn öwer. Tror det war en sån där grön trädorm, som faktiskt är helt ofarlig men det spelar ju ingen roll, man will ju ändå inte ha en orm ringlandes öwer sina ben. Mikael war rätt lugn trots sin ormfobi, eller så war det bara en matchofasad...


Pga all sand som yrde flyttade wi ner mot strandkanten istället. Idag war det ännu mer lågwatten så det gick knappt att bada, så wi stannade inte så jätte länge på PhraNang. Kan man inte swalka sig ordentligt så blir det ganska olidligt att ligga på stranden och pressa.


På eftermiddagen badade wi i poolen och middag käkade wi på hotellet. Bra, gott och nära. Trots att det tar ganska lång tid innan maten kommer, så har dom tillagat dom godaste maträtterna hittills. Rudy kom förbi med en kabel till oss så wi kunde koppla in kameran till twn och kolla på bilderna i stort format, men det funkade inte. Rudy och Jose är nog bland dom mest omtänksamma människorna jag har mött.


Efter en liten siesta gjorde jag och Mikael oss iordning inför kwällen. Wi satte oss nere wid hotellrestaurangen där alla andra satt och drack några öl. Mr Too skjutsade ner oss till strandpromenaden efter det så wi slapp gå hela wägen ner. Stannade på Sea bar för drinkar och biljard. På wägen hem när wi skulle shoppa hittade jag ett beatles linne som jag har sett på Tradera flertalet gånger men warit för snål för att köpa då säljaren har welat ha 189 kr + 89 i frakt för linnet. Nu köpte jag det för typ 40 kr istället. När jag jag hade prutat ner linnet tillräckligt sa killen som sålde det till mig ´Bra pris, billigare än Ullared´.



PhraNang beach


Jag beställer en bananashake nere wid båten


På språng






Swettigt wärre


I mörkret ser man ju riktigt brun ut


Meningslös bild, men jag ska ladda upp ett wideoklipp på den här grodan sen. Ni kommer bli jätte förwånade.


Wärldens finaste




Onsdag 16 feb 2011


Gick upp tidigt för wåran tripp med Rudy och Jose. Skulle egentligen ha ätit frukost wid 7 men Mr Too hade inte börjat med frukosten så wi åt inte fören kl 7.30. Hotellpersonalen är nog inte wana wid att folk går upp så tidigt på sin semester.


Efter frukosten satte wi oss i bilen som Rudy hade hyrt och började wåran lilla tripp mot hot springs i Lam Thap. Jag är alltid lika nerwös warje gång jag åker bil i Thailand. För det första så är det wänstertrafik så allt känns jätte konstigt, sen kör alla som biltjuwar där nere och så är det ju inte som i Swerige gällande alkohol och bilkörning...


Wäl framme wid hot springs märkte wi att det war wärt mödan att åka tidigt på morgonen för wi war nämligen ensamna i warmwattensskällorna. Wattnet kunde bli upp till 42 grader, men wad det war då wet jag inte, men warmt som satan war det iallafall. Rudy awstod från att bada då han war twungen att hjälpa Jose ner och upp ur källan. Hon har nämligen en trasig miniskel och går på kryckor. Efter ca 20 minuter började jag bli yr aw wärmen så då gick jag upp. Det är mängder as sulfat i wattnet så man war helt babylen efteråt.


När wi hade badat klart och bytt om kommer det ett busslass med säkert 20 pers. Wilken tur wi hade som kom innan dom, wi hade inte fått plats annars... Det är nackdelen med dessa turistutflykter som folk åker på, det blir alldelles för mycket folk samtidigt på samma ställe.


Sen åkte wi widare till Emerald pool. Det war nästan en kilometer in i djungeln så Mikael gick ju på helspänn hela tiden. Han tänkte på orm och jag tänkte på pantrar... Wäl framme wid Emerald pool så war ögonblicket magiskt, det war så himla wackert. Tywärr så war det jätte mycket folk där så det förstörde ju stämningen lite. Wi badade dock inte, wet inte riktigt warför men det räckte med att se stället faktiskt. Bada kan wi göra nästa gång wi åker dit. Efter djungelpromenaden blew wi hungriga så wi åt på ett litet ställe som låg intill Emerald och det war jätte gott. Man borde werkligen äta oftare på såna där lite skabbigare ställen för det är där den bästa maten finns. Iallafall i Thailand, skulle ju knappast sätta mig på en skabbig restaurang i typ... Tyskland.


Efter det åkte wi in till Krabi Town för Rudy wille att wi skulle se butiken där en tjej gör äkta läderskor. Mikael hittade ett par i sin storlek och köpte dom för 700 baht. Några sandaler i min storlek fanns inte så jag beställde ett par. Dom ska wi in och hämta på fredag. Sen shoppade jag 3 par shorts a´ 100 baht. Jag prutade inte ens. Såna priser är det minsann inte inne i Ao Nang.


Poolbadade på eftermiddagen och kwällen spenderades med Rudy och Jose på hotellet.


Söt, men fruktanswärt skabbig och äcklig hundwalp utanför Hot springs


Hot Spring


Wid wägen möttes wi aw en liten katt som följde med oss hela wägen bort till Hot springs.
Han wa som en liten guide.










Wattenfallet wid hot spring


Hot spring




Mikael njuter. Rudy tog äwen bilder på mig och Mikael som han ska maila oss sen när dom har kommit
hem från Thailand.








Mangroweträd


Wackert, eller hur.


På wäg mot Emerald pool


Efter lite felkörningar war wi äntligen framme




Mysig stig inne i djungeln






Sista biten...


Emerald pool, äntligen










2000 baht i böter om man röker inom Emerald området


Mikaels nya lädertofflor som han köpte i Krabi Town










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0