Johanna Nimvall

Jag är så trött på att ha sån otur jämt! Mikael säger "du ska jämt va så märkvärdig Johanna". Nicke sa i förrgår när han ringde "Det är ju jämt nåt fel på dig". Han har även sagt att jag "inte är nåt avels-material". Fint med ärliga vänner.
Så den 5 mars ska jag operera bort en visdomstand. Jag bävade för att dra ut den men det va väl på tok för smidigt, nu ska det skäras, dras ut och sys istället. Tack då.

Dom senaste 10 åren har det varit nåt nästan hela tiden.

Sökte för magsmärtor, gjorde ultraljud. Hittade inget fel.

Hoppade från 10:an och landade på rumpan. Dagen efter hade min rygg "stelnat" så ambulansen fick hämta mig eftersom jag inte kunde röra mig. Visade sig vara en kotfraktur i ländryggen.

Flyttade till Norrköping och fick nytt jobb. Svimmade första dagen, föll ihop, krampade och gjorde fula miner med munnen.

Sökte igen för magsmärtor. Gjorde laktostest och blev jätte nödig = allergisk.

Gjorde en gastroskopi för att undersöka magen återigen. Dör hellre än att göra en sån undersökning en gång till.

Åkte till Thailand och fick Campylobakter. Rasade 5 kg på 1 vecka.

Hittade en knöl på revbenet. Tog prover på den på punkteringsmottagningen i Linköping för att utesluta cancer. (det va inte cancer).

Fick tid för att ta bort den på vårdcentralen. Väl där skickade dom hem mig för att dom inte kunde det.

Fick ny tid för operation nere vid strömmen. Väl där när jag ligger naken på operationsbordet fick jag gå hem för kirurgen visste inte vart han "skulle lägga snittet".

Gjorde cytologtest (som alla kvinnor gör) och fick smaka på ett jätte hemskt redskap som öppnade upp mig till öronen och jag svimmade nästan av panik.

Ny tid igen för operation för knölen på revbenet. Denna gång opererades den bort. Längsta läkningsprocessen i hela mitt liv! Har nog bestämt mig för att tatuera en text över det fula ärret!

Nyss fick jag även ett blodtrycksfall så ambulansen fick hämta mig.

Och nu ska jag operera mig i munnen. Kul att va mig.