Johanna Nimvall

Igår hände det som inte fick hända. Hero blev attackerad av en annan hund. En hund som dessutom var dubbelt så stor som honom.
Allt gick så fort. I samma sekund som jag såg den andra hunden så var han framme och brottades med Hero.
Denna hund var inte lös utan den var fastspänd i en stål-trapp och kopplet gick av när den satte fart mot oss. Så det var helt och hållet en olycka.

Vet inte hur länge dom höll på men några minuter kanske? Kändes som en evighet. Vet att jag tänkte "Han kommer ha ihjäl min hund. Nu dör han".
Den andra hunden högg bland annat mot Heros strupe medan Hero bara försökte komma därifrån, han bet inte ens tillbaka. Jag ville inte släppa kopplet eftersom dom då hade stuckit iväg så jag försökte sparka den andra hunden på pungen medan jag skrek till tjejen (ägarnas dotter) "kan du ta bort din jävla hund då för helvete!!!"
Jag var dessutom livrädd för att den andra hunden skulle gå till attack mot mig när jag sparkade honom, men det struntade man i just då...

När hon väl fick bort honom så blev allt cool-lugnt. Tjejen var helt förtvivlad likaså jag såklart. Jag tog Hero med mig till andra sidan byggnaden för att titta igenom honom. Då ser jag att hela örat var dränkt av blod. Panik! Gick tillbaka till tjejen och fick prata med hennes pappa i mobilen om veterinärkostnader m.m. Sen kom Mikael och hämtade upp oss.

Hos veterinären fick han lugnande, antibiotika, tvättning och penicillin. Såret i örat var en brosk-skada på 1,5 cm.

Det som var skönt att se var att nästan direkt efter att Hero hade blivit attackerad var han jätte busig och glad. Han busade runt, käkade lite gräs och harbajs i vanlig ordning. Han var dessutom inte rädd för den andra hunden när jag tvingades gå tillbaka för att prata med tjejen om hans blodiga öra. Heller inte för andra hundar vi mötte, han viftade på svansen och pep som han alltid gör.

Ägaren till den andra hunden skulle ringa idag när han hade pratat med sitt försäkringsbolag. Hoppas det inte blir ett jobbigt och utdraget ärende nu.