Bröllop, feber och fästingar



Just nu är jag både ensam hemma och sjuk. Extremt värdelös kombination. Önskar att jag var 7 år igen och bodde hemma med mamma och pappa. Då var det alltid någon av dom som var hemma och vabbade. (Oftast mamma då pappa inte klarar av kiss, bajs, kräks eller andra snuskigheter). Nu förtiden får man för det mesta klara sig själv.

I lördags var det bröllop. Marie och Daniel blev herr och fru Lindmark. Det var en jätte fin vigsel och en jätte rolig fest! Hade varit sjuk dagarna innan bröllopet men mådde rätt skapligt när jag vaknade upp på lördagen. Min mardröm var att jag skulle få ret-hosta i kyrkan... Det hände ju såklart också. Jag försökte harkla mig, kväva mig, sluta andas, suga frenetiskt på bafucin men ingenting hjälpte! Började få panik och tänkte nästan springa ut ur kyrkan men jag stod pall. Passade på att hosta när det va psalm-dags och när vi reste och satte oss. Varenda gång jag hostade flög bafucinen ut ur munnen och landade i min hand. Helt blöt och hal. Smög in den i munnen lite diskret, tills jag hostade igen. Då flög den ut....
Senare på kvällen pratade jag som om jag hade druckit alldeles för mycket whisky och käkat griffel-kritor som tilltugg.

När vi kom hem så skulle jag kissa. Och eftersom HM enbart hade "glossiga" (= skit hala) strumpbyxor så halkade jag ju självklart och föll bakåt så röven hamnade för högt upp på ringen. Vilket resluterade i att TANKEN SPRACK SOM ETT JÄVLA SÅLL! Har aldrig varit med om en sådan översvämning på så kort tid. Jag ringer till jouren och ber någon komma hit. Killen förklarar vänligt att jag har ringt till Hyresbostäder. Han förklarar även att våran adress tillhör Ståhls. Va fint det är med folk som ska informera vilken hyresvärd man har, för jag visste nog inte det just då. Efter det plingar grannen som bor våningen under på och undrar varför det droppar ifrån hans tak.... Efter mycket plaskande och hink-bärande kom det en gubbe och stoppade eländet.
Idag fick vi en ny tank.

Känner att det har varit ett par hektiska dagar på sistonde. Är fortfarande sjuk och har antagligen åkt på en stämbandsinflamation.

Idag fick jag dessutom ta bort en fästing som satt vid Heros pung. (Stor som ett blåbär) Först verkade han glad över att jag var där nere och petade (matte mindre glad), men sen såg han mest obekväm ut, som om jag antastade honom. Han markerade med att smälla ihop benen. Inte ens när mamma höll i honom fick jag bort den. Men nu sent ikväll gav jag mig fan på att få bort den och skam den som ger sig. Har nu sparat den i ett glas. Tänkte att han skulle självdö så jag kan göra ett tjusigt halsband av den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0