Nattjobb.
Jag trodde verkligen att min kropp var gjord för nattjobb. Jag har, innan jag började jobba natt, alltid haft världens överskottsenergi efter midnatt och haft svårt att känna mig trött nattetid.
Från det att jag var 15 har jag suttit uppe vid datan till 3-4 på morgonen utan problem, tittat på film, styrt med diverse sysselsättningar och aldrig varit störd av detta. Då insåg jag att "nattjobb är perfekt för mig när jag blir äldre". Men nu, kl 19, 2 timmar innan nattpasset sitter jag nästan i en orörlig koma med ögonlock som mer eller mindre fladdrar nere i armhålorna. Vad hände? Blev jag gammal och slö? Föräldrar har just nu världens problem att få sina vilda 5-åringar i säng medan jag sitter här och funderar på om man kan få något uppiggande intravenöst? Kaffe biter liksom inte på mig längre, mer än att man tillslut blir okontrollerat jättebajsenödig. Inte riktigt den effekten jag vill ha.
Vet än så länge inte om jag börjar 21.00 eller 20.45 ikväll. Hoppas på det sistnämnda för den kvarten är guld värd när man väl får gå hem. Att börja en kvart tidigare spelar heller ingen roll för jag är alltid jättetidig. Nästan som att jag tror att jag ska få ett pris eller bli utnämnd till årets bästa vikarie bara för att jag dyker upp 22 min tidigare.
3 nätter ska nu avklaras. Så medan ni där hemma uppdaterar era fb-statusar om diverse fredagsmys, hur härligt det är med ledighet etc så ska jag natta pensionärer. Sen när det är gjort vill dom upp och kissa. Och lite senare vill dom kissa igen. Och igen. Och igen.
När jag blir gammal ska jag ha blöja och vägra gå upp när blåsan behöver tömmas.
