Svåridentifierad
Igår när jag jobbade så utbrister en tant glatt: "Åh! Är det en karl som kommer till mig idag!" Det var liksom ingen fråga utan mer ett konstaterande. Jag presenterade mig och försökte slänga lite med ponny-tofsen för att markera att jag tillhörde det kvinnliga släktet. (Sen kan man ju såklart ha långt hår och tofs även om man är man) Sen att bysten är obefintlig i jobbskjortan gör det ju inte lättare för pensionärerna..
På kvällspasset tog jag på mig jättestora örhängen för att verkligen markera att jag är en kvinna.
På tavlan på jobbet stod det även Personal: Lotta, Rosanna, Sanela och Johanna. Men man kunde se att mitt sista "A" först hade varit ett "E" som sen gjorts om till "A". Som om jag skulle ha misstagits för att vara en Johannes istället för en Johanna.
("Vad hette vikarien som va igår? Johannes va?")
Idag ringer telefonen,
- Johanna
- Hej, jag heter Joel och ringer från Keycode, är det Mikael jag pratar med?
- ......Näe?
- Är det frun?
- Mm...
- Jaha, oj, men att prata med familjens ÖVERHUVUD går ju också bra! *försöker smöra*
- Har ni vårt nummer på någon sorts standby-uppringning varje vecka? Ni ringer ju jämt!
- Gör vi?
- Ja! Och jag säger som jag tidigare sagt; jag är förtillfället en fattig student och är inte så sugen på att skaffa mig fler utgifter.
- Men tänk om ditt bankomatkort blir stulet?
- Ja? Då finns det antagligen inga pengar på det ändå.
Måste: Träffa en logoped, börja ha håret utsläppt och möjligtvis en vadderad bh för att få till lite mer byst.
