Många erfarenheter rikare

Listan blir liksom bara längre och längre. Dom senaste åren har vänner upplevt
* Fått barn
* Fått syskon till första avkomman
* Köpt hus
* Fått sitt drömjobb
* Påbörjat sin drömutbildning
* Fått fler barn
* En massa annat roligt och spännande etc etc etc...

Förstå att man känner sig gammal när vissa av ens jämngamla bekanta har döttrar som behöver använda bh!

Det jag har fått erfara dom senaste åren (stort fokus på det negativa idag, jag har nämligen fastat hela dagen så dopaminerna är liksom mer eller mindre utplånade, så något lyckorus väntar jag mig inte förens imorn eftermiddag.)

* Gastroskopi (skulle aldrig göra det igen). Ren och skär tortyr medans halva vrinnevisjukhusets personal håller fast en då man sprattlar som en rabiessmittad mört.

* Inplanerad operation som slutar med att, medan man ligger halvnaken på britsen, får höra att operationen är inställd. Onödigt upparbetad ångest.

* Ny tid för operation. En genomförd sådan. Resulterade i 7 fula stygn på revbenen. Fick ofrivilligt se det dom plockade ut eftersom läkaren tryckte upp det mitt framför ögonen på mig. (Han hämtade även Mikael i väntrummet så han också skulle få se... Inte alls konstigt...) Medan jag ligger på britsen och tänker "Hoho? Kan du va snäll och sy ihop mig?"

* Problem med visdomstanden. Inte ens här kunde jag ha "tur" att få dra ut den, utan den skulle ju (med min vanliga tur) opereras bort! Resulterade i 2 stygn och ett 5 cm trassligt rep i munnen i 14 dagar som luktade bajs!

* Fick uppleva hur det känns för män när dom kollar prostatan. Kände mig våldtagen efteråt, och lite smått överkörd då ett "nej tack" inte godkändes som en vettig ursäkt till att slippa.

* Idag har jag fastat sen kl 12 och nu har jag precis druckit ett glas med laxermedel. (Jag älskar mitt liv). Where is the glamour?

* Imorgon är det alltså dags för koloskopi. (Därav fastandet och laxeringen) Har nog aldrig känt mig så omotiverad i hela mitt liv.
Skulle kunna skriva mer frispråkigt om mina tankar inför detta men jag skonar mina känsliga läsare. Vill gärna behålla dom få jag har.

Imorgon ska jag boka in ett möte med Ullis, min blivande psykolog! Man ska ju prata ut om traumatiska händelser och en koloskopi måste väl ändå tillhöra den kategorin?


Kommentarer
Postat av: Ullis

Haha, gulle! Kom du bara ;)

2013-03-13 @ 21:00:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0