Fit for fight!
Ikväll ska jag alltså följa med Mikael till gymmet. Jag minns inte ens när jag tränade sist, men det kan ju inte ha varit extremt upphetsande eftersom jag inte fortsatte med det.
Jag tror det va när jag och Lisa va nere i träningscentret och hängde en timme vid ribbstolarna och skickade en stor boll mellan oss. Vet inte riktigt om det va träning vi höll på med eller om vi bara va ute efter att kunna säga "vi va på gymmet igår".
Jag tröttnar fort och får ont i muskler jag inte visste att jag hade, så jag behöver oftast 2 veckor efteråt enbart för återhämtning. Det blir man inte speciellt vältränad av.
Så jag har bett Mikael va som Jillian i Biggest Loser ikväll. Skrika att jag är tjock, lat och värdelös. Få mig att bryta ihop totalt för att sen bygga upp mig på nytt. Lite som dom gör i franska främlingslegionen.
När man blir andfådd av att klä på sig, ont i smalbenen av att gå till affären och yr av att sträcka på sig, då vet man att det är dags att göra något åt den fysiska uthålligheten. (Som knappt existerar).
Blodsmak i munnen, hjärtklappning, svettningar, rödmosigt nylle och kramp i kroppen ska bli mitt nya jag. Sen kommer jag bli den nya kvinnliga versionen av Hulk Hogan!
