Johanna Nimvall

Jag tror inte jag fattar hur gammal jag faktiskt är. Hur många år man är, är ju bara en siffra, men jag blir verkligen chockad varje gång jag kommer på att jag är 28 år. Ålder är ju annars så mycket mer. Utseende, utbildning, vishet, rynkighet, hur frisk man är och så vidare.
Själv får jag oftast visa legitimation när jag exempelvis köper cigaretter och alkohol. Då känner jag mig ung. Typ 8 år yngre än vad jag egentligen är.
Men 28 år... Det är ganska mycket.

Tittade på "Ensam mamma söker" på TV3play nyss och en av killarna var bara 20 år och en av mammorna tyckte att han kanske va lite väl ung. Min tanke va "han är ju typ i min ålder". Tills jag kom på att jag snart är 30..

Tittade på "Titta han snackar" igår och då säger Kirstie Alley att hon är 33 år. När jag sist såg den här filmen för typ 15 år sedan tyckte jag att hon var värsta tanten! Jag har alltså 5 år kvar tills jag själv blir tant. Känns stressigt.

Samtal med Lisa igår:
Lisa: Vart gick ni ut i fredags då?
Jag: Puls
Lisa: Är det inte 20 på fredagar?
Jag: Jo, och 23 på lördagar. Men vi börjar ju ändå bli för gamla för Puls. Ingen större skillnad på 20- och 23-åringar. Dom är ju precis lika barnsliga.

Då tycker man helt plötsligt att man är gammal. Ändå kan jag inte förlika mig med tanken att jag snart är en tredjedel av en NITTIO ÅRING!

Dansade på ett uteställe i Oskarshamn i somras och en kille med moppemustasch dyker upp och börjar dansa med mig. Han frågar hur gammal jag är och jag svarar "snart 28". Svaret jag fick var: Bye (läs: Bajjjjjjjjjj)
Jag tolkade det som "hejdå med dig ditt sketna gamla tantskrutt"

Kan inte bestämma mig, är jag ung eller är jag gammal?
Jag varken manglar mina lakan, har innetofflor, insikt i mitt pensionssparande eller A-Ö-vitaminer på köksbordet.

Det här var ju inte alls längesen. Bara 13 år sedan.