Johanna Nimvall

Jag kan verkligen få panik när jag tänker på hur fort åren går. Jag tänker både negativa och positiva tankar. Det negativa är att i bara ett svep så har man blivit 9 år äldre. Det positiva är att när saker och ting går fort betyder det att man har roligt!
Att jag började tänka på detta är för att jag tipsade Anna P om en låt som jag älskar, Balladen om konsekvenser med Lars Winnerbäck. Det är nästan exakt 9 år sedan jag började gymnasiet och Emma spelade upp den här låten för mig. Jag nötte den här låten duktigt under en lång period och när jag hör den känns det som att det var nyligen jag hörde den för första gången. Jag kan verkligen inte greppa att det är 9 (jä*la) år sedan... Känslan är ju helt fel, minnet känns inte som 9 år gammalt..
Men tänker jag på hur mycket jag har hunnit med sen jag hörde den låten spelas upp för första gången så tänker jag istället "HUR har jag hunnit med så mycket på bara 9 fjuttiga år???"
Jag har gått 4 år på gymnasiet, haft 2 killar under gymnasietiden, festat oerhört mycket, träffade mitt livs kärlek efter gymnasiet, varit i Bulgarien, Gran canaria, England, Teneriffa, Egypten, Thailand och Italien, flyttat till Norrköping och bott här i 4½ år, hunnit med ett par olika jobb, pluggat, gift mig m.m. m.m.
Kan bli lite vemodig över att tiden går så fort, man har ju trots allt bara ett liv, man vill ju dra ut på det roliga så länge det går. Kommer jag helt plötsligt sitta som 34-åring och tänka, "Men gud, var jag inte nyss 25 år och nygift? Vart tog min ungdom vägen?"

Har förövrigt fått tillbaka mitt dåliga samvete över att vi tog beslutet för ca 3 år sedan att våran katt Kata skulle avlivas. Det var verkligen det enda rätta, men jag kan inte skaka av mig skuldkänslorna. Ibland sitter jag och tänker på det i minsta detalj, nästan för att plåga mig själv extra mycket. Sen blir jag helt tjutfärdig.
Jag måste verkligen lägga av att få dåligt samvete för minsta lilla. Kan än idag få dåligt samvete för saker jag gjorde när jag var 7.

Nåt positivt att tillägga så här innan läggdags; Det har äntligen blivit UGG-SÄSONG!!! Höst-shoppade en hel del med Lisa idag på Myrorna. Vi finkammade undervåningen precis som vanligt. Tog ca 2½ timme..
Nu börjar Mikael störa sig på att jag slår pekfingervalsen mot tangenterna..
GODNATT PÅ ER <3

Igår när jag var ute på facebook så började jag kolla på lite bilder som folk har laddat upp. Jag fick en chock när jag hade kommit till bild 4 i ett visst album, jag visste verkligen inte att folk, i Sverige, levde under sådana taskiga förhållanden.
På bilderna kunde man skåda att denna person bodde i ett stort strandhus precis vid vattnet. Där fanns även en stor grön gräsmatta och en beachvolleyboll plan. Ett par motorbåtar fanns visst också.
En annan lever ju liksom helt problemfritt och jag fick nästan dåligt samvete när jag satt här hemma i lägenheten och skådade detta elände, vilken missär!
Jag hade sån go lust att gå fram till denna person som bodde där, ge honom EN STOR kärleksfull kram och säga:
"Såja, det ska nog bli bra sen ska du se, hang in there!"

För att inte hänga ut personen i fråga (man vill ju inte internetmobba) så har jag tagit en helt annan bild hämtad ifrån Google, och ni ser ju med era egna ögon... HUR orkar man kliva upp ur sängen på mornarna?

Min mamma är småländsk, en gång sa hon:
" Han å é back öl, å jag skulle dricke "
Småländska kan vara charmigt på sitt sätt, men oftast inte alls.

Har btw hela dagen gått och trott att jag fyller år på torsdag nästa vecka tills Mikael tog ner mig på jorden och förklarade att det är inte förens nästa månad. Vadå, är det inte juli?

Spelade Jeopardy för ett par dagar sen, kategorin var "Förkortningar".
Här märker man att jag inte har alla chips i påsen imellanåt, eller att hjärnan antagligen var i något sorts döläge. Nåt fel var det iallafall och jag kan ärligt talat skämmas lite över den låga IQ-kvoten som valde att uppenbara sig i just detta ögonblick. (den är vanligtvis högre, den ligger på 119 för att vara exakt)

Jeopardyfrågan: "Så här utläses TGIF, som är ett populärt ställe i USA"
Jag: Åh, shit, den här kan jag ju.. euhm.. va fan.. *tiden går* MEN HERREGUD, JAG VET JU EGENTLIGEN!!
Jag grips av panik och i sista sekund kom jag äntligen på det, jag skriver:
- Tigi aj friday

Det var jätte fel. Rätt svar var "Thank god its friday"


Bilden har ingenting med inlägget att göra

Har blivit lite besatt av min vikt just för tillfället. Egentligen tycker jag att det är jätte nördigt med folk som inte vill säga hur mycket dom väger, för oavsett om du väger mycket eller lite så ser ju alla ändå hur du ser ut. Man blir ju inte fetare bara för att man säger en mastodont-tung siffra.

Nu är det iallafall så här; för ett par dagar sen vägde jag mig, och då fick jag syn på 3 siffror jag aldrig någonsin har skådat tidigare i mitt liv. 56,9 kg. Jag har aldrig vägt så mycket. EVER. Jag kan ju inte precis skylla på att jag har växt på längden och därför gått upp ett par kilo. Min stabila siffra på vågen brukar vara 52 kg. Det trivdes jag med. Nu känns det som att jag har lagt på mig typ en 5åring.

Mikael sa att man lätt kunde gå upp nåt kilo efter att man hade slutat röka med det skiter väl jag i. Jag väger ju inte mindre bara för att jag har en ursäkt till viktökningen?
Jag bryr mig verkligen inte om vikt i vanliga fall, jag tycker inte att jag är tjock, det får ni ju inte tro, men jag stör mig nåt förbannat att jag har gått upp i vikt nu när jag har börjat leva mer hälsosamt och börjat motionerna. Och ja, jag vet att muskler väger mer än fett och att det kan vara därför bla bla bla, men så jäkla mycket muskler har jag inte fått än. Trots att jag är helt besatt av vågen just nu så kan jag inte sluta tänka på bakverk, godis, kakor, glass, tårta..... Har rediga Ballerina-cravings nu.

2 saker som jag verkligen, verkligen stör mig på, det är dessutom helt störigt onödigt att jag ens bryr mig, iallafall gällande det ena störingsobjektet.

Störningsobjekt nr 1
Varför ska alla busschaufförer köra iväg med bussen innan man har hunnit sätta sig? Ibland hinner dom ju gasa iväg innan dom ens har stängt bussdörrarna. Så varenda gång jag går på bussen och går sakta i gången bort mot dom bakre sätena tänker jag alltid "Gå stabilt nu Johanna så du inte flyger framåt när chauffören gasar till", jag spänner fan varenda muskel i hela kroppen och går stel som en pinne, jag vägrar hålla mig i nåt, men lik förbannat så flyger jag fram ett steg så fort chauffören har tryckt gasen i botten. Ibland känns det nästan som dom gör det med mening, för jag känner hur dom tittar i backspegeln. Nästan som dom tänker "Yes, jag fick 13 stycken att falla framåt, ska bli kul att berätta för dom andra på lunchrasten att jag sitter inne på rekordet"

- Jag fick 13 stycken att falla framåt idag
- Oj, det var inte dåligt, grattis! Men jag fick t.o.m en tant att ramla ihop på golvet, det måste ju nästan räknas som 5.
- Ramla tanten? fan, det måste sett kul ut.
- Ja det vill jag lova, fy fasiken va jag skratta!

Eller nåt sånt.

Störningsobjekt nr 2
Jämt när jag åker bil med någon, speciellt Mikael eller mamma, så händer alltid samma sak om det är så att vi ska parkera någonstans. Jag vet inte varför dom gör så här, men jag flippar nästan varenda gång och vill ha en förklaring. Det är nämligen så här att varenda gång vi kör in på en parkering och jag säger, "där borta är en ledig plats, nära till köpcentret också!" så får jag alltid svaret "Nä.. det måste finnas någon bättre" så slutar det alltid med att dom kör runt jätte länge och det slutar alltid med att dom tar en helt annan plats som är jätte långt bort. Nästan som att dom vägrar ta den platsen bara för att JAG föreslog den. Typ "Håll käften kvinna, du har ingen körkort, då ska du heller inte bestämma vart jag ska parkera min bil!"

Nästa gång vi letar parkeringsplats ska jag peka på ALLA lediga platser bara för att dom tillslut inte ska ha något val. Men då slutar det väl med att vi åker till en annan parkering istället. Vad vet jag, jag har ju inte ens körkort.

107

Detta motsvarar 69:e percentilen, dvs 69% av befolkningen har en IQ mindre än 107.

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen. Sannolikheten att du kvalificerar dig för medlemskap i Mensa är liten.


Vad har du för IQ? Gör IQ-testet på www.mensa.se

Kommer ni ihåg hur man laddade på skolfotot när man var yngre? Man diskuterade frisyr och kläder i typ 2 månader innan, sen efter att fotot hade tagits så diskuterade man det kommande skolfotot i flera veckor tills man tillslut fick hem fotona. Då snackade man istället om hur ful man hade blivit på kortet och hur söt alla andra va. "Nej, jag tycker duuuu blev jätte söt. Jag ser ju ut som skit!"
Sen lyckades man alltid få en finne mitt på näsan eller nåt liknande samma dag som man skulle bli fotograferad, och det berodde ju säkerligen på all stress man hade inför denna "stora dag".
Roligast var ju dessa tjejer som kom till skolan, superspacklade och jätte uppklädda och säger "VA?? Är det skolfoto idag, det hade jag totalt glömt bort!"

Ahh.. eller hur att du hade.

Vart tog kvinnan med osthyveln vägen?
Som barn älskade jag att följa med mamma och handla, för då fick jag smaka ost. Då fanns det en sån där ost-chark med mängder av olika ostsorter, och tittade man upp åvanför montern så stod det alltid en glad kvinna där redo med hyveln. Jag kunde äta hur mycket ost som helst, men sen sa mamma alltid "Nä Johanna, nu räcker det!"

Jag tänker alltid att jag vill gå fram och fråga om jag får smaka lite ost, men är rädd att hon bakom disken ska flippa och börja skrika på mig att här är fanimej inget gratis!!!

Åkte ner till Oskarshamn i förhoppning att det skulle vara värsta vårvädret där nere, men nej då, regn och rusk om vart annat. Den enda dagen som var riktigt fin var fredagen. Så nu är både jag och Mikael sjuka.

Har iallafall insett hur mycket jag saknar Oskarshamn på våren och sommaren. För övrigt är det en trist liten håla som jag aldrig skulle flytta tillbaka till, men trots att man i många år har klagat på Oskarshamn så har den faktiskt sin charm. Jag saknar uteserveringarna (finns väl 5-6 stycken..), Gunnarsö, Kristineberg, Stadsparken, alla små mysiga gator, hamnen m.m och att det faktiskt går att varva innerstan på ca 10 minuter.



Hopptornet i Gunnarsö


Gunnarsö


Gunnarsö


Från hopptornet


Badholmen, som numera enbart består av "skog" då restaurangen brann upp..


Brädholmen


Hamnen


Kråkerumsbacken och Pub Kråkan


Vid "Långa soffan"

Varför blir jag alltid bajsnödig när jag jag är inne i second hand butiker? Det blir ännu värre om det finns en bokavdelning där inne också. Vet inte om det beror på lukten av alla gamla saker eller om det är själva spänningen att kanske hitta något billigt och roligt fynd? Hur som helst så stör detta mig något helt otroligt, för jag älskar verkligen second hand butiker. Mamma och jag bestämde oss för att åka till erikshjälpen efter att jag hade slutat jobbet. Jag visste redan då att jag skulle bli nödig, för det slår aldrig fel. Precis när vi klev in i affären så kände jag hur pirrig jag blev i magen av förtjusning av alla roliga saker som stod uppradade i lokalen. Men sen var jag ju tvungen att gå förbi bokavdelningen.. Det gick inte att undvika. Sen blev jag jätte stressad, för jag ville ju hinna med att titta på alla miljontals grejer överallt innan vi var tvugna att bege oss hemåt. Men av någon anledning så gick det som vanligt över efter en stund. Varför blir jag så? Fruktansvärt irriterande.
Hittade iallafall en massa bra fynd. Allt från stickade tröjor, whiskeyglas, en gobeläng väska, jeans mm. Synd bara att jeansen satt som ett jädrans mähä på mig.
Ville inte ge upp om jeansen så jag slet fram symaskinen och tänkte sy in dom lite i låren och i grenen, men det blev bara värre. För det första såg det ut som jag hade pung eftersom jag sydde in för mycket tyg i grenen, sen blev dom för tighta vid låren, sen vid vaderna såg det ut som ett par hiphopbraller och längst ner snor tighta. Förstår inte hur jag lyckades. Hur som helst sydde jag in 4 andra byxor och dom blev asbra!
Men mina 35-kr jeans hamnar dessvärre i soporna.

Imorgon vid 08.40 ska jag till kirurgen och operera bort knölen. Jag hoppas jag får duktigt med bedövning. Jag ska be läkaren föreställa sig att jag är en stor arbetshäst som ska sövas inför slakt. Där snackar vi rejäl dos!!

Svamp-Bob Fyrkant.
Dom menar ju inte svamp i sig, som en kantarell, som jag trodde först innan jag hade hört hans namn på engelska. Jag funderade rätt länge på vad det kunde vara för svamp han skulle föreställa. Men gav sen upp.
"Sponge-Bob squarepants". Sponge = tvättsvamp.

Men jag tycker faktiskt att Bob ser ut som en ost.

Bara för att man har lagt av med laktos nu så öppnas det upp en helt ny, sundare och framför allt dyrare värld för mig gällande kostvaror. och vanor. Testade Arlas yoghurt, äcklig konsistens, Valios yoghurt, FÖR sur! Men där, i det lilla avlägsna kylskåpet fanns jag mitt substitut för yoggi. SOYGHURT! Go Green! Yoghurt gjort på sojabönor. Låter jätte galet äckligt, men inte alls. Tro mig.

Har tänkt på det här med skrattanfall. När man var mindre så var man ju självklart rätt lättroad för ingenting. Man kunde skratta helt hysteriskt, så där mycket så man inte visste vart man skulle ta vägen, man kunde inte kontrollera kroppen helt enkelt. Och ett riktigt bra tecken på att nåt var riktigt kul var ifall man råkade kissa ett par droppar i trosorna. DÅ hade man skrattat åt något RIKTIGT roligt! Idag så skrattar man så tårarna sprutar istället, för man har ju självklart lärt sig att kontrollera blåsan. Men nackdelen med att skratta så man tjuter är att man oftast ser ut som skit efteråt. Så vid närmare eftertanke så skulle jag nog hellre skratta så som jag gjorde när jag var liten. Hellre lite kiss i trosan än mascara ända ner i u-ringningen.

Igår ringde Mikael och överraskade mig att han hade bokat biobiljetter. Har nämligen tjatat om att jag vill se på.. gud, jag glömmer hela tiden bort vad det heter. Det kommer väl sen.. Nånting med att "släppa in någon". Ja, "Låt den rätta komma in" heter den. Både jag och Mikael var lite tagna efter filmen. För antingen så tycker man att filmen var asbra, eller totalt värdelös. Den här går inte riktigt att placera i nåt av dom facken. Men jag rekomenderar den iallafall till omgivningen. Den var bra, men inte fullt så läskig som man trodde att den skulle va. Men det gjorde inget.

Igår var min syster och Åsa på "BlondinBellas" 18-års fest på Café Opera! Jag tycker det är sjukt kul haha. Blondinbellas fest av alla människor. Men syrran sa att det var askul + att hon fick se många kändisar.

Idag är dagen verkligen fullsketen, så jag vet inte vad jag gör här. Vid 12 börjar tvätt-tiden, vi har myyycket tvätt. Sen kommer Mikael hem, åka och handla. Städa, sen laga mat inför kvällen. Vid 19 kommer Clara o Jimpa. Äta middag, spela spel etc. Sen sent ikväll måste vi packa inför Blekinge-resan. Så jag får nog faktiskt avsluta nu.

Trevlig helg!

Måste bara tillägga att den nya IQ reklamen om alkohol är helt underbart bra! Höja höja höja, när den kommer. Men den ligger inte lika högt upp på listan som Kavli räkost reklamen. Fast den är kort, så det roliga går över rätt fort.

Mikael undrar om fula barn har sämre odds när dom säljer jultidningar än vad söta ungar har. För han erkände att han hellre köper ifrån en söt unge än en ful. Han undrar om det finns någon statistik på att det möjligtvis kan vara så? Att dom högsta vinsterna som delas ut från dom olika förlagen, faktiskt har tilldelats dom söta barnen.
Kan det vara så hemskt?
Jag vet själv att jag kan störa mig på fula barn. Finns en unge här ute på gården som är så otroligt ful. T.o.m min pappa sa att ungen var skit ful. Kommer han då ha svårt att sälja jultidningar i framtiden?

Att sälja jultidningar är förövrigt en väldigt smart idé. Ungarna får antingen pengar eller någon häftig pryl. Kollade nämligen på Hampus och Wilmas priser dom kan få (dom kommer garanterat på fina saker, dom är ju så söta!) och värsting grejerna i kategori "F" var typ en plasma tv, en bärbar dator m.m PLUS pengar. I kategori "C" fick man typ BARA en "sketen" digitalkamera. Fan, på min tid så var värsting-grejen en halvsnygg cykel. Ett år hade jag sålt för jätte mycket pengar och hade hamnat i en rätt bra kategori, men fick bara en telefon med inbyggd nummer-presentatör. Fast på den tiden var det ju jätte high tec att ha en sådan telefon. Men idag tycker man att det var mycket slit för ingenting.

Ville faktiskt sälja jultidningar i år, som ett härligt extra-knäck, men jag var tydligen för gammal.



Har blivit sjuk igen. Lite feber och jordens hosta.
Hoppas jag blir frisk till på onsdag, för då kommer svärmor och hälsar på.

Nu blir det gurka med äppelcidervinäger och film med Mikael. Ku-re-ring.