Johanna Nimvall

Har haft värsta magen i flera dagar nu. Så stor att vi har börjat ifrågasätta om jag är gravid. Men med tanke på kaggens storlek så skulle jag isåfall va i typ 4:e månaden..
Tog iallafall ett grav.test (för säkerhetsskull). Och det visade sig va negativt.
Jag är inte gravid.
Jag är bara tjock.

"Jag har alltid varit det svarta fåret i min familj. Jag är äldsta barnet men är den enda som lever... Måste vara tack vare alkoholen. Ja menar, om bolaget inte fanns, vad skulle man lägga pengarna på då? Resa jorden runt och äta bakelser till frukost? Då blir man ju bara dötjock. Och det vill man ju inte. Från det att man fyller 20 så är alla överlyckliga över att kunna gå till bolaget! Det måste ju betyda nåt. Vissa dricker bara vid vissa tillfällen som typ nyår, Midsommar eller när man fyller år och så vidare. Å vad får man då i present? Jo, nåt jävla träd som tar 40 år innan det har växt upp till ett riktigt träd!! Nä, jag firar varje dag. Jag firar livet. Det blir så jävla mycket roligare då."

Underhållande konversation jag hörde på bussen idag. Sprudlande glad alkis med otroligt positiv inställning till sitt alkoholintag. Vet dock inte vem han pratade med, men han ordbajsade nog i största allmänhet.

Ikväll käkade vi lax hos syrran. Julia fick potatis och falukorv. Men det va tydligen roligare att vända upp och ner på tallriken och käka smör. Som hon sen plockade ut ur munnen och kastade på brorsan..
Efter maten såg det ut som Bagdad (jättehemskt uttryck, ja vet) vid Julias plats.
Syrran samlar ihop alla rester till en stor portion vid bordskanten, tittar på mig och säger "Varför kasta, Hero vill kanske ha käket?"
"Oja" svarar jag och tror att hon skojar.

I samma sekund föser hon ner all mat på golvet och säger "varsågod" till en överlycklig hund som stod redo vid bordet.

Att ha hund har många fördelar. Hade han fått lov hade han även tvättat Julia i ansiktet. Raggar-dusch, fast i ansiktet. Och med hunddregel.

Har tränat. Har ont i hela kroppen. Det vibrerar och rycker i varenda kroppsdel.
Skulle man googla på orden klen, rödmosig och svett skulle en bild på mig dyka upp.

Vi började med hantlar. Jag ville ta 2kilos men kände att jag inte ville förnedra mig för mycket, så jag tog 4. Grabben brevid pumpade intervall och började med 36. Själv darrade jag och kunde knappt lyfta mina hantlar på slutet. Skämsfaktor 9.

Efter ytterligare några övningar skulle vi avsluta med löpning. Jag orkade 1 km sen höll jag på att kissa ner mig. Det va inte bara röven och magen som guppade på bandet utan även urinblåsan. Fick avbryta för att springa och akutkissa. Kände mig aningen inkontinent. När jag skulle torka mig skakade jag som en epileptiker.

Efter det kom jag liksom inte igång igen. Jag valde därför att gå all-in på stretchningen. Tills jag upptäckte att jag bara kunde 3 stretchövningar.

Istället för lugn avslappning och nervarvning efter mitt hårda pass ställde jag mig på en sån där planetboll som är till för att träna balansen. Försökte tänka "tai chi" och hitta koncentrationen. Hittade varken koncentration eller balans utan höll istället på att slå ihjäl mig.

Vi ska tydligen till gymmet imorgon igen.
Då ska jag våga ha på mig tights och ge blanka fan i att jag får KAMELTÅ!

Ikväll ska jag alltså följa med Mikael till gymmet. Jag minns inte ens när jag tränade sist, men det kan ju inte ha varit extremt upphetsande eftersom jag inte fortsatte med det.
Jag tror det va när jag och Lisa va nere i träningscentret och hängde en timme vid ribbstolarna och skickade en stor boll mellan oss. Vet inte riktigt om det va träning vi höll på med eller om vi bara va ute efter att kunna säga "vi va på gymmet igår".

Jag tröttnar fort och får ont i muskler jag inte visste att jag hade, så jag behöver oftast 2 veckor efteråt enbart för återhämtning. Det blir man inte speciellt vältränad av.

Så jag har bett Mikael va som Jillian i Biggest Loser ikväll. Skrika att jag är tjock, lat och värdelös. Få mig att bryta ihop totalt för att sen bygga upp mig på nytt. Lite som dom gör i franska främlingslegionen.

När man blir andfådd av att klä på sig, ont i smalbenen av att gå till affären och yr av att sträcka på sig, då vet man att det är dags att göra något åt den fysiska uthålligheten. (Som knappt existerar).

Blodsmak i munnen, hjärtklappning, svettningar, rödmosigt nylle och kramp i kroppen ska bli mitt nya jag. Sen kommer jag bli den nya kvinnliga versionen av Hulk Hogan!

Jag har sett mitt livs första spöke!
Har varit med om en hel del kusliga och oförklarliga saker under mitt liv, men aldrig sett ett riktigt spöke.

Ni flesta vet ju att jag jobbar natt på ett äldreboende och där händer det lite skumma saker ibland som stereos som helt plötsligt sätts igång på maxvolym, larm från tomma rum där någon har gått bort eller farbröder som inte lever längre ringer och ber om frukt..

Men idag när jag stod i köket på fjärde våningen så såg jag något genom rutan. Någon som stod på balkongen och stirrade på mig. Snabbt vände jag bort blicken och undrade "vad fan var det där?" Det enda jag hann att reflektera över var att det såg ut som en blek, läskig tant med tovigt vitt hår i blåa kläder.
Jag står helt stelfrusen, lagom rädd och panikslagen, funderar en stund innan jag vågar titta ut genom fönstret igen.

Spöket står kvar! I andra rutan, på balkongen står den läskiga figuren kvar och stirrar rakt på mig. Jag noterar att spöket är en blond tjej, ganska blek och trött med okammat hår och blå jobbskjorta....

Nä, om det här spöket skulle få sluta detta nattpass nångång, gå hem, duscha, kamma håret och sova ett par dygn... Jag är ju uppenbarligen inte så vacker just nu.

När jag va yngre hade jag en tanke att min aska skulle spridas i havet. Men eftersom jag är sjukt rädd för både fiskar och vatten så känns idén lite makaber.

Så idag kom jag på att min aska ska spridas med vinden. Jag sa till Mikael att han då kunde tänka på mig varje gång han känner vinden. Romantiskt, eller hur?

Mikael kontrade med:
- Jag vill att du spola ner min aska i toaletten.. Så varje gång du gör nummer 2 och det plumsar till i vattnet ska du tänka på mig.

Mikael ringer från affären:

Mikael: Jag ska köpa ost, kommer du äta nån ost?
Jag: Nä, jag får bara ont i magen.
Mikael: Då är det ok om jag spice:ar till det lite och väljer fritt?
Jag: Absolut.

Min tanke va då, att han skulle komma hem med en svindyr delikatessost från charken. (Eftersom vi alltid annars köper billiga ostar)

Den här kom han hem med. Vilken gourméost han grävde fram i ostkylen!
Känner verkligen att han lyxade till sina varma mackor..

Jag tror inte jag fattar hur gammal jag faktiskt är. Hur många år man är, är ju bara en siffra, men jag blir verkligen chockad varje gång jag kommer på att jag är 28 år. Ålder är ju annars så mycket mer. Utseende, utbildning, vishet, rynkighet, hur frisk man är och så vidare.
Själv får jag oftast visa legitimation när jag exempelvis köper cigaretter och alkohol. Då känner jag mig ung. Typ 8 år yngre än vad jag egentligen är.
Men 28 år... Det är ganska mycket.

Tittade på "Ensam mamma söker" på TV3play nyss och en av killarna var bara 20 år och en av mammorna tyckte att han kanske va lite väl ung. Min tanke va "han är ju typ i min ålder". Tills jag kom på att jag snart är 30..

Tittade på "Titta han snackar" igår och då säger Kirstie Alley att hon är 33 år. När jag sist såg den här filmen för typ 15 år sedan tyckte jag att hon var värsta tanten! Jag har alltså 5 år kvar tills jag själv blir tant. Känns stressigt.

Samtal med Lisa igår:
Lisa: Vart gick ni ut i fredags då?
Jag: Puls
Lisa: Är det inte 20 på fredagar?
Jag: Jo, och 23 på lördagar. Men vi börjar ju ändå bli för gamla för Puls. Ingen större skillnad på 20- och 23-åringar. Dom är ju precis lika barnsliga.

Då tycker man helt plötsligt att man är gammal. Ändå kan jag inte förlika mig med tanken att jag snart är en tredjedel av en NITTIO ÅRING!

Dansade på ett uteställe i Oskarshamn i somras och en kille med moppemustasch dyker upp och börjar dansa med mig. Han frågar hur gammal jag är och jag svarar "snart 28". Svaret jag fick var: Bye (läs: Bajjjjjjjjjj)
Jag tolkade det som "hejdå med dig ditt sketna gamla tantskrutt"

Kan inte bestämma mig, är jag ung eller är jag gammal?
Jag varken manglar mina lakan, har innetofflor, insikt i mitt pensionssparande eller A-Ö-vitaminer på köksbordet.

Det här var ju inte alls längesen. Bara 13 år sedan.

Som det så fin heter när man pysslar om sig själv.
Insåg att det jag skulle hinna med idag skulle bli ett heltidsprojekt så jag nöjde mig med att göra ansiktsmask, fixa tånaglarna, skrubba fejset, fila fötterna och noppa bort allt hår jag hade i snoken.

Projekt 1 - ansiktsmask:
Smetade på för tjockt lager (kompenserade för alla månader jag inte har använt ansiktsmask) och lät den dessutom sitta på alldeles för länge. Resulterade i att jag knappt kunde tvätta bort den.

Projekt 2 - ansiktsskrubbning: Skrubbade för kung och fosterland för att bli så ren som möjligt. Resulterade i att jag saknade 3 lager skinn när jag var klar och hade även antagit en härligt röd-rosa ton. (Ungefär samma nyans som en fläskkotlett)

Projekt 3 - fixa tånaglarna: Klippte ner dom för långt så det började svida. Nackdel - vågade därför inte pensla på något sexigt lack. Fördel - mina gympaskor va inte lika trånga idag när jag var ute och promenerade med hunden.

Projekt 4 - fila fötterna: Jag har tidernas värsta förhårdnader längst ut under foten vid lilltån och eftersom jag inte har skött om tassarna på hela sommaren så va det lite att jobba med idag så att säga. Orkade tillslut inte fila mer eftersom den monotona rörelsen gav mig nån sorts förslitningsskada i axeln efter 20 minuters filande. Fick ta fram pedikyr-osthyveln i ren desperation och det slutade ju såklart med att jag hyvlade bort halva foten. Positivt - förhårdnaden är mer än borta. Negativt - balansförmågan är aningen nedsatt...

Projekt 5 - nästrimmning:
Eftersom jag inte vågar använda nästrimmern vi har här hemma då jag är rädd att den även ska trimma bort hud och i värsta fall orsaka så att jag har ett enda stort hål i näsan istället för två borrar, så använder jag mig av pincett. Jag grät, nös, snorade och svor... Känner nu efteråt att jag har missat några strån, (som jag inte kan se i spegeln) så nu fladdrar dom ojämnt varje gång jag andas genom näsan. Otroligt irriterande. Men som vanligt med borttaget hår så växer det väl ut till en stor skog i näsan efter bara nån vecka.

Imorgon ska jag nog bara ta det lugnt.

Ligger i sängen och Mikael ber mig smörja in hans tatuering på ryggen för sjuttielfte gången.
Jag kontrar med att han får smörja in mina ben i gengäld.

- Jag ber om ursäkt att dom är så håriga, men jag har inte haft tid på sistone. (Candy Crush tar upp all min lediga tid och då prioriteras benrakning bort dessvärre)
- Oj du...
- Vad?
- Ja, dom va håriga.. Känns som jag smörjer in mina egna ben..

Lisa och jag har alltid haft olik smak när det kommer till att klä upp oss. Lisa har gärna klänning och klackskor med diverse blingbling-smycken, medan jag tar på mig jeans, Converse och kanske några små örhängen (självklart något upptill också...)

Sist vi skulle gå ut ville Lisa låna min långklänning från Thailand.
- Men guuuuuuud så fin jag känner mig Johanna!
- Ja, du ÄR jättefin!

Lite mer vin slinker ner och förberedelserna fortsätter. (Lisa sitter helt klar iförd klänning och fulländad makeup, jag sitter i mysbyxor och trasig t-shirt)

- Asså herregud vad jag känner mig fin ikväll (speglar sig i alla vinklar) Johanna, kan du möjligtvis TÄNKA dig att ta på dig något lite finare ikväll för en gång skull..?
- Vad menar du?
- Ja, men du klär dig alltid så... avslappnat... alltid med dina skitiga Converse tillexempel.

Vi går tillsammans igenom min garderob och tillslut "enas" vi om en svart spetsbody och ett par gröna byxor. Jag vågade mig på att testa mina svarta kängor ihop med denna outfit och förväntade mig ett blankt "nej" av Lisa, men hon säger istället:

- Det där blev ju jättesnyggt! Du ser ut som en lesbisk army-tjej. Tufft!

Lisa såg alltså ut som en sagolik sommaräng och jag såg ut som en lesbisk(?) tjej med laddat maskingevär.

Har funderat lite på det här med vilbajsning. (Oftast män som lyckas med detta fenomen som ibland kan sträcka sig så länge som 40 min.)

Min stora undran är: Vad exakt är det som tar så lång tid? Är det att komma igång, att starten är lite trög?
Eller är ni jäkligt hårda i magen?

Eller det värsta tänkbara, uträttar ni era behov snabbt men väljer frivilligt att sitta kvar och chilla i skitlukten?

Själv är jag jättedålig på det här med att sitta kvar... Jag är ju liksom klar innan Candy Crush-appen har laddat klart...

Och återigen, VEM VILL sitta kvar i bajslukten?!

Idag firade vi alltså 8 år tillsammans, jag och Mikael.
Vi bestämde oss för att käka lunch ihop på stan och planera resa.
På väg in pratade vi dock om självmord, lite mindre romantiskt dagen till ära.

- Om vi skulle begå kollektivt självmord du och jag så måste du först skjuta mig för jag skulle inte våga.
- Jag tänkte söva ner dig, sen skjuta mig.
- Vadå söva ner?
- Ja, alltså du skulle inte dö på riktigt, utan du skulle få va medvetslös så djuren har nåt att äta när jag inte kan fylla på deras matskål.

Vad är värst, att våra husdjur ska äta på mig medan jag lever fast i sovande tillstånd, eller att han ens kan överväga att jag ska bli något sorts foder till djuren?

Han tänkte på djuren iallafall.